Guten heute alle Leute!

Här kommer en uppdatering från München där jag nu har installerat mig! Det känns som att det här är första gången jag sitter ned sedan flygresan – det ska fixas med lite grejer här och var.

Jag blev upphämtad på flygplatsen som planerat och tillbringade första natten hos min tyska mentor Julia. Sådan bra service av TUM att ordna med personliga mentorer! Det jag hann se av staden i kvällsmörket var kort och gott den upplysta Allianz Arena (Bayern Münchens hemmaplan) och BMW:s högkvarter – båda till min pappas stora förtjusning.

Igår fick jag tillgång till mitt eget rum. Både rummet och boendet känns riktigt mysigt, fastän jag hittills bara har träffat en liten del av mina korridorgrannar. De flesta har fortfarande semester – det är jag och ett gäng andra utländska studenter som tjuvstartar terminen med en språkkurs.

Det som saknades i rummet var täcke och kudde, varför jag var tvungen springa runt på stan ett tag. Jag hittade först en affär där de sålde täcken med prislappen 129 och tänkte att det lät ju inte så tokigt. Tills jag kom på att det var 129 Euro det rörde sig om och inte svenska kronor. När man är trött orkar man inte tänka så mycket…

Annars går tyskan faktiskt helt okej! Den kändes lite ringrostig innan avresan, men jag måste erkänna att det går ganska snabbt att komma in i igen. Det blev heller inte direkt någon mjukstart när det första jag behövde göra var att läsa igenom ca 15 sidor tysk formalia om hyresförhållanden, boenderegler etc.

För övrigt påminner boendet en hel del om hur det var hos nunnorna. Det har nog med trappuppgången, de långa mörka korridorerna och de gemensamma toaletterna att göra. Fast här finns såklart inga nunnor, utan en Frau i huset som styr och ställer. Ordning och reda ska det vara! Närheten till Lidl är också slående bekant. Lidl i all ära, men efter att ha livnärt mig på deras produkter ett år i Genève så är jag faktiskt lite trött på det. Det får helt enkelt bli en annan mataffär framöver.

Mitt nya rum!

På tal om mataffärer så har jag stött på ett annat problem. Och inte bara jag, utan det verkar som att de flesta av oss svenskar och norrmän här har det gemensamt. Vi, som är vana vid att lägga upp våra varor på rullbandet, betala för oss och packa ner allt i påsen i lugn och ro. Men riktigt så går det ju inte alltid till utomlands och det hade jag helt glömt bort. Typiskt, när jag igår skulle inhandla ett litet basförråd av mat.

För det första fick maten knappt plats på den minimala yta som tog vid efter kassan. För det andra fick övriga kunder heller inte plats, eftersom jag spärrade av vägen då jag skulle packa ner alla mina varor. När jag upptäckte den växande kön bakom mig blev jag naturligtvis ännu mer stressad och lyckades på något vänster fastna med min ärm nere i påsen, vilket resulterade i en än längre kö. Det hela slutade med att jag, när jag äntligen fått ner min mat, halvsprang därifrån och insåg att jag nog gör bäst i att inte visa mitt ansikte igen på ett tag.

Civilingenjör i ölbryggeri? – I München är det möjligt! På TUM:s campus Weihenstephan tillverkas öl med samma namn. Låter det bekant?

Men när jag nu valt bort två mataffärer så visste jag inte riktigt vart jag gå skulle för mina matinköp idag. Kanske till “Bollywood store” runt hörnan? Nja. Det fick helt enkelt bli en Döner kebab. Men jag rättfärdigar det med att jag ju faktiskt befinner mig i Tyskland och då hör Dönern till. Så det enda som kvarstår för mig att bli en äkta Bayern-bo är att köpa på mig lite Weißwurst och Weißbier. Då kanske tyskan också flyter på bättre..!

Så bortsett från mina små missöden verkar allt verkligen toppen och det känns som en spännande tid jag har framför mig.

Bis bald!

Johanna