Idag är ingen vanlig dag. Idag firar nämligen Tove, Mia, Ellen, Jessika, Sofie och jag ettårsjubileum här på Womengineer! Som tidigare utlovat tänkte jag göra en liten resumé av året som har gått. Sist lyfte jag fram några tänkvärda blogginlägg, medan jag den här gången tänkte sammanfatta året i händelser.

Det startade när jag satt och väntade på ett flyg till Kina där jag skulle läsa en sommarkurs, “Entrepreneurship in China”. Så häftigt det var! Jag rekommenderar verkligen att läsa en sommarkurs till alla som är nyfikna på att upptäcka ett land men bara har några veckor att spendera. Själv fick jag mersmak på Kina och vill definitivt besöka landet igen – särskilt nu när jag har satsat på att lära mig grunderna i kinesiska under våren!

Under resten av sommaren tillbringade jag mina sista veckor på det jobb som jag haft sedan första året i Lund (tack för en underbar tid – trevligare arbetsmiljö får man leta efter!) och började ladda upp inför utbytesstudierna i München under hösten.

birthday

Och det började bra. Språkkursen och Oktoberfest var riktiga höjpunkter och det är alltid lika roligt att få bekanta sig med en annan kultur (jag tycker om Tyskland – där är det ordning och reda!). Men när studierna väl satte igång på riktigt blev jag tyvärr lite besviken. Både på kvaliteten och på svårigheten att hitta lämpliga kurser. I jakt på mer stimulans började jag därför se mig om efter ett jobb vid sidan av. Och hittade det absoluta drömjobbet. Som jag var nära att få. Millimeternära. Men vips, så gick allt bara upp i rök.

Studierna fortsatte och strax innan jul bar det av hem till Sverige igen. Någon dag senare händer det som bara inte händer. Nu får jag reda på att den där tjänsten ska inrättas trots allt och jag blir erbjuden att börja jobba efter nyår om jag vill. Om jag vill! Men, då skulle jag ju inte vara kvar i München… För jag hade redan börjat sätta upp mitt liv i Sverige igen – med ny bostad, nya kurser och nya åtaganden. Så det gick bara inte. Men det var en del ögonbryn som höjdes. Hur kunde jag inte ta första bästa flyg ner till München igen för att börja på? Och tro mig, tanken förföljde mig ett bra tag också: Herregud, vad är det för fel på mig? Tänk om det här var min stora chans i livet – och så har jag sumpat den?.

Prästkragar

Men våren fick bli i Lund. Och det har faktiskt varit en oförskämt bra vår! Äntligen har jag kommit så långt i utbildningen att jag får rikta in mig på det jag tycker är mest intressant. Jag har också passat på att engagera mig i lite nya saker som gett mig nya perspektiv. Och börjat jobba extra med något där jag får använda mina kunskaper från utbildningen. Nu i sommar väntar dessutom ett spännande internship. Det blev bra till slut! Det tror man inte alltid.

Så med facit i hand ångrar jag inte en sekund att jag återvände till Sverige. Inte en enda sekund. Jag har insett att visst, det var en chans. En stor sådan. Men det kan knappast vara den enda stora chansen i livet. För chanser kommer faktiskt inte bara till en, utan chanser skapar man även själv.

Är det någonting jag har lärt mig av det gångna året så är det just att man kan mer än vad man tror och att ingenting är omöjligt. Så jag ska ge dig ett gott råd: var inte rädd för att pröva dina vingar. Kanske flyger du riktigt långt.

Johanna