GUD blir DUG baklänges

The Dreamer, The Thinker, The Drinker, The Do:er, The Coder, The Leader, The Runner, The Daughter, The Lover, The Hipster, The Entrepreneur, The Grandchild, The Speaker, The Loser, The Sister, The Traveler, The Friend …

Det blir lätt kaos när man försöker vara för mycket samtidigt. ”Men var bara dig själv” säger alla hela tiden. Om man inte riktigt vet vem man är då?

När jag ska vara “seriös” tar jag på mig alla uppdrag, pluggar helt obegripligt mycket och blir dödstråkig.
När jag ska vara “oseriös” reser jag överallt, festar vildast och gör galnast saker.
Detta beteende framkallar en väldig massa ångest. Är man seriös längtas det efter att vara oseriös, är man oseriös längtas det efter att vara seriös.

Livet kan inte vara svart eller vit. Det måste få vara grått också.
B.A.L.A.N.S kallas det tydligen.

Den här terminen har jag tagit på mig alldeles för mycket i kategori “seriös”. Jonglerar med uppdrag som klassföreståndare, sponsringsansvarig för våra arbetsmarknadsdagar, projektledare i mjukvaruprojekt, Womengineer samt läser extra poäng.
Har bara väntat på att jag ska tappa en boll.
Nu verkar det som jag har gjort det:

Det gick upp för mig idag att jag har glömt att anmäla mig till tentan i Designmönster.
Jag blir så j**vla förbannad.

Spettsa tekoppen med Amarula, kasta en köksstol i väggen och lyssna på ledsna killar med gitarr, jättehögt. Är förmodligen vad jag hade gjort förra året om jag var förbannad . Nu är jag mycket mognare. Gick till gymmet och sprang långt och fort i ren ilska istället. Så nu har jag ingen tenta att skriva och heller inga ben kvar. Bra Sofie. Min vattenflaska har dessutom kvar en tydligen smak av gin sen den förra helgen användes som dryckeshållare i en beerpong-turnering jag deltog i.

Det är inte så farligt egentligen, jag får komma in efter 30 minuter i mån av plats och skriva tentan. Annars får jag skriva den efter jul. Kommer ändå sura över det här resten av veckan, förmodligen inte heller kunna sova eller koncentrera mig på att plugga, dessutom vara allmänt bitter. En av mina sämsta sidor är att jag lätt hänger upp mig på saker och ältar, jag är dock alldeles för upprörd för att jobba på det nu.

Jag kanske istället ska gå tillbaka till roten av problemet, den där balansen.

Försöker lära mig att man ibland kan behöva lägga undan någran versioner av sig själv. Lite som att man inte har sommarkläder på hösten. ”The drinker” och ”The Traveler” får därför ta plats i garderoben ett tag. Försöka acceptera att livet, liksom säsongerna går i perioder. Men det går inte så bra.

Jag vill ha allt på mig, hela tiden.

Hur hittar man en balans så att man hinner andas, mår bra, har roligt men också utvecklas och drivs framåt?
Hur accepterar man att det räcker, att det duger, att du duger?

//The Writer