Varning för glada ingenjörer?

Åh, ni vet den där känslan… När man är så förväntansfull och glad att det bara spritter i hela kroppen. Och det enda man kan göra – oavsett om det regnar eller snöar eller man inte har tränat på hur länge som helst – är att trä på sig löparskorna, sätta på favoritmusiken och springa så långt det bara går. (Alternativt gå ut på stan och shoppa, men det kanske man inte ska ta för vana…)

Jag älskar när det händer. Det är bara att njuta av stunden.

För förra kvartalet var kanske inte mitt bästa. Det gick väl inte att ta miste på min besvikelse över både det ena och det andra. Framförallt det andra. Så är livet; det går upp och det går ner. Men nu känner jag att det äntligen börjar vända. Nu händer helt plötsligt en massa bra saker!

Det verkar gå en trend här på Womengineer: liksom Ellen, Emelie och Kristina är jag nyfiken på vad som komma skall. Och en annan trend är förstås reglerteknikens utbredning (Mia får kanske hjälpa mig med PID-regulatorn). Var kommer det här att sluta..?

Ni missar väl inte att följa min vecka på @womengineer på Instagram?

För er som undrar hur det har gått med målet att börja lära mig kinesiska kan jag berätta att undervisningen har mjukstartat den här veckan. Men vi började inte med fraser som “jag heter” och “hur mår du?” som man kanske skulle kunna tro… Nej, under första lektionen fick vi istället lära oss “Mor skäller inte på hästen, mor skäller på dig” och “Tycker din häst också om att äta gräs?”. Fast som med allt annat har det förstås sin logiska förklaring.

Johanna