The last goodbye

Det är dags. Jag visste att den här dagen skulle komma, men inte att den skulle komma så snabbt. För lite mer än ett år sedan skrev jag mitt första inlägg. Idag skriver jag mitt sista. Och ska jag vara kaxig har jag under året skrivit ett antal riktigt bra inlägg, speciellt i början och speciellt innan jag började mitt exjobb. Eller vad sägs om

• Men jag som aldrig ville bli ingenjör?
• Vad gör en ingenjör? (Min mest populära text)
• The sex, the city and the hypothetical engineering girl
• Why would a creative, artistic girl like me like engineering?
• Bygga Taj Mahal, ge henne blommor… eller säg det med en toalett?
• What happened to women in computer science?
• Hur många tentor kan jag ha släpandes?
• Engagera sig? Men jag kan ju inget…

Men nu har det som sagt gått ett år och i augusti ska jag börja arbeta på Enköpings kommun. Jag har lite smått börjat göra som Ellen och fundera över vilka mål jag har för hösten, både privat och i arbetslivet. Jag har även funderat över hur jag kan fortsätta hjälpa Womengineer, som är en helt otroligt viktig organisation. För tillfället blir jag bara organisationens vän, det kommer ju att hända så mycket annat i höst (flytt, bland annat). Så småningom hoppas jag fortsätta vara mer aktiv och arbeta för fler kvinnliga ingenjörer (jag har minst en idé jag vill pitcha för styrelsen och genomföra).

Några som inte har funderat särskilt mycket är ni, kära läsare. I mitt förra inlägg undrade jag ju om ni hade några sista frågor till mig. Det hade ni inte, förutom Johanna som undrade om det går att ta del av mina tankar på annat håll :) Och det går det! Här.

Har jag några sista ord då? Tja, gör inget jag inte skulle ha gjort. Ät hälsosamt. Skratta mycket. Carpa skiten ur dagen. Ta den där ingenjörsexamen. Och bli bloggare på Womengineer.

Tack för att ni har följt mig, och läst mina texter!

/Tove

Jag får passa på att njuta av sommaren medan värmen är här. Hoppas att ni gör det också!

PS. Gråter lite över separationsångest från Womengineer till The last goodbye.

DS.

PPS. Äsch, att gråta är kanske nyttigt, men ledsamt. Vi lyssnar på Calvin Harris och Example istället!

DS.