Jag har nyss gått upp. Jag gör iordning en kopp the och en tallrik fil. Det är alldeles för tidigt på morgonen för de flesta. Gatan utanför fönstret är tom på människor. Solen har också gått upp men står fortfarande lågt på himlen.

Jag tänker tillbaka på hur det var i juni 2007, då jag tog studenten. Jag kommer inte ihåg det exakta datumet när jag satte på mig studentmössan och den röda klänningen (jag hittade ingen vit som jag ville ha). Jag kommer däremot ihåg att jag vid femtiden, ungefär samma tid som jag postar det här inlägget, morgonen efter studenten fortfarande var vaken. Antagligen satt jag på Arlanda tillsammans med mina kompisar för att åka på studentresa till Alanya. Vi hade nämligen kastat oss in i en bil samma natt för att åka från studentfirandet i vår hemstad till flygplatsen. Jag kommer ihåg hur sliten jag kände mig efter en hel dags festande och hur fjärilarna ändå orkade fladdra runt i magen.

AlanyaEn strand vid Alanya, 2007. Fotograf: Tove Dahlström

Jag hade klarat det. Vi hade klarat det! Vi hade tagit oss igenom tre års studier på det naturvetenskapliga programmet på Högbergsskolan i Ludvika. Och framför oss hade vi en vecka med sol, stränder och paraplydrinkar. Alla i gruppen hade framtidsdrömmar då, för vad de ville skulle ske efter sommaren. Alla utom jag. Jag hade ingen aning om vad som skulle hända eller vad jag ville skulle hända. Det var lika spännande som frustrerande att inte veta.

Om jag då hade fått reda på att jag, två år senare, skulle söka till ett civilingenjörsprogram hade jag inte trott det. Jag hade bestämt mig för att aldrig mer läsa en mattekurs efter gymnasiet.

Ibland går det inte som man tänkt sig. Men idag, en tidig sommarmorgon med bara ett år till en examen som civilingenjör i miljö- och vattenteknik, är jag väldigt glad för det.


1 Comment

The last goodbye · juli 5, 2015 at 6:15 f m

[…] komma, men inte att den skulle komma så snabbt. För lite mer än ett år sedan skrev jag mitt första inlägg. Idag skriver jag mitt sista. Och ska jag vara kaxig har jag under året skrivit ett antal riktigt […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.