Del 11 – Att förändra den ojämställda ingenjörsbranschen

Detta inlägg är en del av en serie inlägg som baseras på kandidatarbetet Den ojämställda ingenjörsbranschen skriven av sex Chalmersstudenter.

Long time, no see. Det har blivit dags för sista inlägget i serien där jag presenterar kandidatarbetet jag var med och skrev förra året. Detta inlägg handlar om hur kvinnor ibland tenderar att nedvärdera sin egen förmåga som i sin tur påverkar andelen kvinnor inom ingenjörsbranschen. Det hör även ihop med “Imposter syndrome” som du kanske har hört talas om tidigare.

Den onda spiralen med dåligt självförtroende

Genom livet tror jag många av oss har upplevt att killar har bättre självförtroende, och speciellt inom teknik. När lärare i skolan hade problem med tekniken var det inte förvånande att de tittade på killarna för att be om hjälp. Detta finns det även stöd för i forskningen. De förklarar även hur tjejer förväntar sig att misslyckas med tekniska uppgifter. Något som är intressant är att detta utvecklas negativt med årens gång. I lågstadiet kunde forskare nämligen inte se att det finns någon nämnvärd skillnad.

Den stora konsekvensen är att tjejers psykiska mående påverkas, men det har också visat sig att det påverkar studieresultat. Exempelvis visar studier bland gymnasieelever hur killar, tack vare sitt självförtroende, får bättre resultat i matte än tjejer trots att det egentligen inte finns någon skillnad i kunskapsnivå. Detta kan till slut skapa en ond spiral där dåliga betyg ofta ger ännu sämre självförtroende som till slut kan sätta stopp för en möjlig framtida ingenjörsutbildning.

Imposter syndrome

Nu till “Imposter syndrome” som jag personligen inte hade hört talas om när vi skrev kandidatarbetet, men som jag nu är bekant med och känner igen mig i till viss del. “Imposter syndome” kallas också bluffsyndromet och kan beskrivas som att du tvivlar på din egen förmåga trots att dina prestationer motbevisar detta. Ofta känns det som du är ensam om att tänka så och att alla andra verkar ha väldigt bra självförtroende. En vanlig tanke kan vara att du endast kommit in på en utbildning för att det blivit fel i antagningssystemet och att du inte alls förtjänar det trots att så inte alls är fallet. Till slut kan det påverka dig så pass mycket att du tackar nej till spännande utmaningar och jobberbjudanden för att du inte tror att du kommer klara av det.

“Imposter syndrome” myntades som begrepp 1978 av Dr. Pauline R. Clance och Dr. Suzanne A. Imes när de studerade och intervjuade högpresterande kvinnor. Det är dock ett beteende som återfinns både bland kvinnor och män. I denna film kan du lära dig mer om det:

Nu till hur vi kan förändra vårt beteende, både för vår egen skull och andras. Det mest grundläggande är att öppna upp sig och prata om det. Vilket är lättare sagt än gjort, men försök tänka bort rädslan och se istället vinsten i att dela erfarenheter med varandra. Om någon annan, som du kanske till och med ser upp till, berättar att den personen tvivlar på sig själv ibland så kan det få dig att må bättre. Vissa kan även känna lättnad i att det finns ett namn på beteendet och veta hur det fungerar. Då blir det lättare för att motarbeta det genom att exempelvis tänka tillbaka på positiv feedback och framgångar, som ju bevisar att du är duktig på riktigt. I denna artikel (KLICK) beskrivs olika sorters “Imposter syndrome” och fler goda råd för hur det går att komma ur det.

(Foto: DESIGNECOLOGIST på Unsplash)

Så för att avsluta denna serie av inlägg vill jag skicka med lite pepp till alla er tjejer och kvinnor där ute som kanske har sökt en ingenjörsutbildning i höst, som pluggar inför läsårets sista tentorna, som kämpar på för att hitta jobb nu i Coronatider och för er som har ett utmanande projekt på gång på jobbet.

Ni är grymma, ni är talangfulla och ni är på den platsen ni är för att just ni hör hemma där!

Källförteckning:


0 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *