Att ge sig in i diskussioner eller att ta beslut i affekt är inget som uppmuntras, men i vissa situationer är det kanske precis vad som behövs för att det ska ge resultat. Förra måndagen spreds en video i sociala medier där amerikanen George Floyd grips av polis. I videon fångas deras övervåld mot Floyd som till slut ledde till att han dog. George Floyd blev därmed ytterligare ett namn i den långa listan av svarta personer som årligen dör av polisens övervåld. Detta blev startskottet till en ny rad demonstrationer och upprop i USA, och resten av världen.
Under den senaste veckan har många känslor passerat i min kropp och jag har försökt komma på hur jag bäst kan bidra till en förändring. Efter att ha drivit bloggen det senaste året med fokus på jämställdhet är det nu dags att vidga vyerna. För jämlikhet mellan kön är ju endast en del av hela begreppet jämlikhet. Detta område som jag nu ger mig in på, jämlikhet med avseende på hudfärg och etnicitet, är för mig nytt och jag tänker låta er följa med på resan. Som vit svensk kvinna sitter jag på privilegier som andra inte har och saknar samtidigt kunskap eftersom jag själv aldrig har blivit diskriminerad med avseende på min hudfärg. Med det sagt så vill jag att ni har i åtanke att jag inte har något tolkningsföreträde utan att jag vill använda min plattform för att lyfta frågan.
Ärligt talat har jag fram till den senaste veckan oftare varit tyst i situationer där det diskuteras rasism och diskriminering av svarta, än sagt något och haft en åsikt. Ofta eftersom jag inte har velat bidra med dålig stämning eller bli illa omtyckt. Exempelvis den där stunden på julafton när någon i släkten ifrågasätter att klippet med den svarta dockan i Kalle Ankas jul blev borttaget. Nu har jag dock bestämt mig en gång för alla att sluta sitta tyst. För det är faktiskt inte min åsikt som är den obekväma och som förstör stämningen. Att tro på allas lika värde är inte än obekväm åsikt, utan en självklarhet. Det är dags för oss alla att sluta vara tysta! Så som mängder av kvinnor världen över talade ut under hösten 2017 under #metoo. För jag tror vill alla har märkt av skillnaden det skapade i vårt samhälle och att vi då kan göra det igen.
I tisdags delades mängder av helsvarta bilder på Instagram under hashtaggen #BlackOutTuesday för att visa stöd för det svarta communityt. Det får dock inte stanna där utan det är utanför sociala medier de riktiga förändringarna kan ske. För att förändring ska ske måste vi alla sluta samman och hjälpas åt. Majoriteten av alla maktpositioner i vårt land innehas av vita personer och dessa personer har därmed möjlighet bidra med störst förändring. Med maktposition menar jag inte bara de uttalade, utan även de informativa som exempelvis förälder, ledaren i kompisgänget eller helt enkelt att du jobbar/studerar på ett företag/skola som har en påverkan i samhället. Trots att jag med mina 21 år känner mig obetydlig i många situationer, så har jag ett utrymme att lyfta denna fråga. Jag vistas ofta i rum där majoriteten är vita personer, jag har denna blogg och jag har mina egna sociala medier (även om det bara är 450 personer så kan det bidra till någon skillnad).
Eftersom jag inte är helt insatt i denna fråga i dagsläget så kommer mitt fokus under kommande tiden vara just det, att sätta mig in i frågan. Min tanke är att ni på bloggen ska få följa med på den resan. Det jag kommer starta med är att reflektera över mitt förflutna och i vilka situationer jag hade kunnat agera annorlunda, helt enkelt lära mig av mina misstag. Samtidigt är det viktigt att jag utbildar mig själv för att förstå varför situationen ser ut som den gör och hur jag kan bidra till förändring. På min promenad idag tänker jag slå på podden Raseriet med Amie & Fanna som en början och på vår Instagram lägger jag upp några inlägg jag har inspirerats av.
2020 kommer förmodligen bli ett år som våra barn och barnbarn kommer läsa om i historieböckerna. Vill du då berätta för dem att du var en som kämpade för svartas rättigheter och alla människors lika värde eller inte? Vilken sida av historien vill du stå på? Jag vet var jag vill stå.
0 Comments