När kroppen inte alltid gör som man vill

Det gångna dygnet har för min del varit turbulent. En kväll jag trodde att jag skulle kunna ägna åt matematisk statistik slutade med att jag fick spendera natten på Lunds universitetsjukhus akutmottaging.

Under onsdagen, alltså för två dagar sedan, kände jag en molande smärta kring området runt höger äggstock. Då jag lider av den kroniska sjukdomen endometrios var min spontana tanke att det var en cysta som spruckit. Eftersom att endometriosen har gjort mig någorlunda smärttålig under de nästan 11 år jag haft symtom beslutade jag mig för att vänta ut smärtskovet hemma, istället för att ta en taxi till sjukhuset som mina föräldrar rådde mig att göra. Vilket var dumt.

Torsdagen flöt på ganska bra. Kroppen var trött efter natten som gått och jag befann mig dessutom i någon form av chocktillstånd efter att ha nåtts av nyheterna om det förskräckliga som hänt i Trollhättan. Framåt kvällen kände jag återigen av smärtan och efter en kvarts övertalning från mina föräldrar satte jag mig vid tiotiden i en taxi med slutdestination akutmottagningen på universitetssjukhuset. Efter nästan 11 timmars väntan fick jag beskedet att jag fått en njursten. Smärtlindring skrevs ut och nu är jag äntligen hemma igen – någorlunda fit for plugg dessutom.

Och vad är syftet med det här inlägget? Att jag vill att folk ska tycka synd om mig? Inte riktigt. När jag satt och väntade på att få hjälp slog det mig hur sjukt det var att jag under torsdagskvällen övervägde att stanna hemma och riskera njurbäckeninflamation eller något annat hemskt, bara för att jag var rädd att jag skulle bli inlagd och missa värdefull tentapluggtid. Att jag, trots otroligt mycket smärta, för en stund tyckte att det var fullt rationellt att klara en tenta istället för att lyssna på min kropp är ganska sjukt.

Greta skrev för ett tag sedan om olika symtom vid stress. Om ni befinner er i pressade situationer – gör inte som jag övervägde att göra, utan lyssna på era kroppar. Även om det i stunden kan kännas jobbigt att kugga eller att få ett sämre betyg, tror jag att det kommer vara värt det i längden. Är toppbetygen verkligen värda sömnsvårigheter och ångest?

Lycka till med tentorna!
Kram
Kristina