Det är cirka 3 månader kvar till jullovet.
Efter jullovet ska både jag och min syster (som jag bor med) skriva exjobb på annan ort.
Det betyder att vi ringt en hel drös med “Hej, Jag skulle vilja säga upp …”-samtal den här veckan.
Tillåt mig att få känslo-tourettes en stund:
LÄSKIGT SKÖNT SORGLIGT SPÄNNANDE OVERKLIGT PANIK TAGGAD
Ungefär som Ron Burgundy känner i den här scenen, så gick det till i dessa samtal.

Exjobb har alltid varit en vag ljuspunkt långt borta i en tunnel. Nu är det helt plötsligt en super spotlight som lyser en rakt i ansiktet. Det känns dock okej, jag äger 60 par solglasögon så jag överlever. Är till och med exalterad. Med det är med visst vemod jag sakta inser att det här kapitlet av livet snart är över. Älskar vår lägenhet, älskar friheten som man har som student, har skaffat vänner för livet här. Bilden nedan är från den första festen vi hade. Afterski tema så klart. Grannarna var arga redan efter den festen, de hade ingen aning om vad som komma skulle …

74660_10150356589375114_3917276_n

Hur fantastiskt det än är att blicka tillbaka så utvecklas jag inte som student längre. Det är inte längre en utmaning. Jag vet hur man pluggar till en tenta, jag vet hur man brygger vin i sin duschkabin, jag har varit aktiv i allt som går att vara aktiv i, jag vet hur man tar sig runt på minimal inkomst och fortfarande lever maximalt.

Det är dags att börja ett nytt kapital helt enkelt.
Ett kapitel där jag är helt fri att ta vägen var jag vill i världen. Vilket bara är ett finare ord för hemlös, men det är ett senare problem. För vi är inte där riktigt än. Så nu tar vi de här 3 sista månaderna och gör allt vi annars kommer ångra att vi aldrig gjorde.

/Sofster

Ps1. Bjuder på den här. Året är 2010 och jag har en mindre livskris angående vad jag ska göra med mig själv och min utbildning. Färgade håret brunt och tog en pint hembryggt tills vidare. Det löste sig.

148290_10150356586805114_5911391_n


0 Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.