Vägen till framgång – hur ser den egentligen ut? Plugga hårt? Skaffa sig ett utvidgat nätverk? Jobba ännu hårdare? Ständigt överöses vi med dessa tips. Hur vi tar oss hit, hur vi tar oss dit. Hur vi klättrar och når toppen. För det är väl dit vi alla strävar. Eller?
Temat som vi har behandlat de senaste lektionerna har varit just framgång och vad framgång är. Idag var det däremot dags för andra sidan av myntet: misstag och misslyckande. Och jag upptäckte på en gång att det här var så otroligt mycket svårare att prata om. Kanske för att det i vårt samhället egentligen inte pratas så mycket om misslyckande. Det är ju raka motsatsen till det vi ska sträva mot. Ingen vill ses som en misslyckad person. Och misstag brukar man i allmänhet inte vara särskilt stolt över, så varför skylta med dem för omgivningens beskådan?
Som vanligt inledde vi med att diskutera ämnet två och två. Jag och min bordsgranne fransosen François tittade på pappret med frågorna.
- Finns det något i ditt liv som du aldrig skulle göra om igen? Något, som du idag betraktar som ett stort misstag?
- Varför var det ett misstag?
- Vad skulle du idag i allmänhet gärna göra annorlunda, än vad du tidigare har gjort?
- Var är du mest framgångsrik – i ditt privatliv eller yrkesliv? Varför tror du att det är så?
Och så vidare.
Läs nu igenom frågorna en gång till och tänk igenom hur du själv skulle svara. Visst är det svårt! Både jag och François hade svårigheter med att komma på bra svar, likaså de andra i gruppen. Inte för att jag aldrig har gjort misstag, för visst har jag gjort det. Men jag går inte runt och tänker på dem hela tiden. Och kanske är jag heller inte så entusiastisk om att dela med mig av dem till alla andra.
Jag brukar heller egentligen inte tänka på saker som “misstag” eller “där gjorde jag allt fel”. Alla händelser i ens liv är ju del i ett stort sammanhang. Det ena leder till det andra. Jag skulle till exempel kunna hävda att det var ett misstag av mig att åka iväg för att arbeta som au pair efter gymnasiet. Det passade mig inte alls. Men om jag inte hade gjort det så hade jag ju inte fått vara med om allt det roliga som hände efter det där “misslyckandet”.
Förresten så pratas det visst en del om misslyckanden – om att man ska lära från dem. Entreprenörer lyfts ofta fram som exempel. Det krävs ofta en massa misslyckade försök för att till slut ett ska lyckas. Och det är kanske lätt att erkänna sina misstag, när man väl kommit ur dem och fått ut något bra av det. Men vad menas egentligen med att lära från ett misstag? Att inte göra samma sak igen? Att acceptera det och gå vidare? Ta med något positivt från det?
För man kan ju inte ständigt gå runt och älta allt man har gjort och inte har gjort – då skulle i alla fall jag gå ner mig totalt. Men kanske borde man stanna upp lite oftare och reflektera över vilken situation man befinner sig i just nu. Var står jag idag och vad ledde mig hit? Vart vill jag egentligen imorgon? Ska jag fortsätta i samma spår eller skulle jag kanske må bättre av att byta riktning?
Kanske vore det heller inte helt fel att lyfta fram våra snedsteg lite då och då. Så att vi inser att vi alla har fläckar här och där. Att vi alla gör saker vi ångrar ibland och att ingen av oss är någon övermänniska.
Johanna
0 Comments