Farväl bloggen!

“Ha inte så höga förväntningar, Johanna. Du vet hur det kommer att sluta då.”

Det är en uppmaning jag får höra inte alltför sällan. Och den är väl befogad. För jag satsar. Jag vågar, jag drömmer och jag vill. Men det går ju tyvärr inte alltid som jag vill och då är det klart att jag blir besviken. Är det inte så för oss alla?

Vad ska man göra då? Sluta drömma när det känns motigt? Sluta kämpa för sina mål? Nej, att ge upp kommer inte på fråga. Då brukar jag påminna mig om Thomas A. Edisons ord:

Our greatest weakness lies in giving up. The most certain way to succeed is always to try just one more time.

Det är också dessa ord jag vill att du tar med dig från min blogg nu när jag skriver mitt allra sista inlägg. Japp, så är det. Johanna upp i dagen har sett sina sista dagar, vilket känns fruktansvärt sorgligt men samtidigt rätt.

För dig som vill ha en återblick har jag plockat ut några inlägg som kan vara antingen småroliga, tänkvärda eller allmänt läsvärda:

• VD, VD, VD ska jag bli…
• En stor fet BLUFF
• Du trodde du var bra, va?
• “Duktiga Johanna” (Mest lästa)
• #IGEday2015 – dagen som blev en storslagen succé!
• Så använder du LinkedIn som student
• Sluta försöka bli så omtyckt hela tiden!
• Kom igen! Är det inte dags att Googles bilder också speglar verkligheten snart?
• För att kunna bli glad igen måste man först tillåta sig att vara ledsen
• Kan hen så kan jag!

Att blogga för Womengineer är något av det i mitt liv jag är mest stolt över att ha gjort. Att jag, som brukade vara rädd för att misslyckas och för vad andra skulle tycka, vågade dela med mig av mina ofta ganska personliga tankar – eftersom jag tänkte att det skulle kunna göra skillnad någon annan.

Och inget har gjort mig så glad som när ni har hört av er med respons på inläggen och egna erfarenheter. Det är ett kvitto på att Womengineer verkligen påverkar och behövs.

Därför är jag också oerhört tacksam över att jag fått möjlighet att ta över som projektledare efter Dajana och tillsammans med vårt fantastiska team kan fortsätta att inspirera och engagera. Jag ser så mycket fram emot att bygga vidare på och utveckla vårt arbete för att ännu fler tjejer ska få möjlighet att upptäcka hur spännande teknik och ingenjörsyrket är!

19-åriga jag. Det var ungefär här jag bestämde mig för att bli ingenjör!

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort TACK till dig som har följt bloggen och velat läsa mina tankar. Jag hoppas att du och jag springer på varandra en dag, kanske som framtida kollegor, och då kan se tillbaka på tiden då Womengineer behövde existera. Mina sista ord till dig lyder därför tvärtemot dem du läste överst i inlägget:

Ha höga förväntningar! Dröm stort! Strunta i om någon säger att du inte kan, ska eller bör. Våga följa dina drömmar och gör det som känns rätt för dig!

Johanna