Foto: Jon Nyström

Foto: Jon Nyström

Ibland frågar människor mig varför jag engagerar mig. Varför vi bloggar, skriver, diskuterar och strävar efter förändring. Varför vi vill vara med och påverka och utveckla organisationer. Och varför vi gör det helt ideellt.

För mig har engagemang alltid varit en naturlig del av mitt liv. Det började hemma i Gryt med att pyssla inför julmarknader och hjälpa till på skoldagen då vi rustade upp vår skolgård. I högstadiet gjorde vi en skoltidning på kvällarna för att det var roligt och lärorikt. Vi anordnade disko och dansföreställningar, och jag har alltid känt att det ger mer energi än det tar.

Under gymnasiet var det ett sätt att hitta kompisar och lära känna nya människor. Jag fick åka på föreläsningar och utvecklas som ledare. Jag fick bidra med det jag kunde och förändra människors vardag. Och det har alltid känts som ett mer än välkommet avbrott från studietiden.

På universitetet är det nästan svårt att undvika att bli engagerad. Det finns så himla mycket roliga saker att göra, alltifrån att laga mat till att anordna baler, sitta i styrelser, anordna lunchföreläsningar och undervisa i matte. Det är ett sätt att lära mig saker jag annars aldrig skulle lärt mig under utbildningen, ett fantastiskt sätt att träffa nya vänner och ett sätt att ta sig igenom alla tunga dagar av plugg.

Och det jag tycker är fantastiskt, nu när jag snart är klar med mina studier och ska lämna studentstaden Uppsala, är den förändring vi tillsammans lyckas åstadkomma. Det vi säger och gör påverkar några fler och tillslut skapas det fler och fler ringar på vattnet.

Ett exempel är Faces of Tech, en initiativ av Annie Thorell som strävar efter att företag tillsammans ska jobba mot jämställdhet, speciellt inom IT-branschen. Projektet Tech Eq lanserades i torsdags av konsultföretaget Netlight tillsammans med Tritech och två andra bolag, och jag ser fram emot att fortsätta engagera mig, även efter studietiden.

/ Hannah

 

 


0 Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.