Häromdagen skrev fantastiska Greta om hur jämställda kvinnor riskerar psykisk ohälsa (ett mycket läsvärt inlägg som ni kan hitta här). Psykisk ohälsa och jämställdhet är två ämnen som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
Den ökade psykiska ohälsan bland oss kvinnor beror förstås på flera olika saker, men jag tror att en bakomliggande orsak till detta är den ökade stressen i vårt samhälle. Vi är så fruktansvärt dåliga på att njuta av stunden och bara vara. Jag själv är ett praktexempel på detta – i fredags var första gången på forever som jag tog en promenad vars slutdestination inte var skolan eller mataffären.
Under den här promenaden bestämde jag mig för att det får vara nog – jag måste bli bättre på att bara vara. Så fort jag kom hem googlade jag runt lite och hamnade tillslut på Blondinbellas blogg där jag läste om 30 days of yoga. 30 days of yoga är en challenge på en Youtubekanal som är precis vad det låter som – 30 yogapass, ett för varje dag i en månad.
Idag tog jag fram min yogamatta för första gången på väldigt länge och klickade på play. Under de 30 minuter passet varade var min hjärna helt nollställd – jag tänkte inte på någonting annat än min andning. Jag hade inte ens tankar på morgondagens tenta i cellbiologi.
30 minuter senare kände jag mig som en ny människa och jag var fast besluten om att göra mitt yttersta för att fullfölja denna utmaningen. Inte bara för att bli mindre stel i kroppen, utan också för att ha tid att tänka på absolut ingenting, vilket ibland kan vara precis det enda man behöver…
4 Comments
Greta · March 14, 2016 at 10:42 pm
Jag behövde dig och det här inlägget!! Du inspirerar mig att försöka testa detta också! Tack :)
Anna · March 15, 2016 at 3:32 pm
Träning, gå ut med hundar (någon annans i mitt fall) och att inte sitta vid skärmar sent på kvällen (t.ex. eventet https://www.facebook.com/events/166247247092230/ ) är det som hjälpt mig! Dessutom att våga ta ledigt och inte göra någonting alls. :)
Julia · April 4, 2016 at 5:20 pm
Hej!! Råkade bara klicka förbi ditt inlägg och wips så kanske jag hittat programmet jag vill läsa och kanske lite yoga som man ska utöva. Så kul!! Jag har nämligen så mycket beslutsångest inför universitetsvalet då det bara är 1.5 vecka kvar nu innan ansökan ska vara inne och jag inte har bestämt mig ännu:–))) och undrar därför om jag möjligen skulle kunna fråga dig en fråga..
Alltså bioteknik tycker jag är supercoolt och sjukt intressant, civ. verkar ju dessutom som ett så väldigt bra titel då det är så brett och så efterfrågat. Men saken är den att jag blir lite “skrämd” då jag faktiskt inser att det är ett civilingenjörsprogram. Jag har alltid haft lite extra svårt för matte och fysik och aldrig riktigt tyckt att det varit roligt att läsa. Men jag kan ju såklart härda ut, det har jag ju gjort hittils trots allt. Men till frågan; tror du att civilingenjörsprogrammet är fel program för mig?? Hur såg det ut för dig när du sökte civilingenjör, hade du ett intresse för matematiken och fysiken?
Du får jättegärna maila om du har tid och lust!! Och skitkul att du bloggar här på sidan förresten, u go girl!
Mvh ångestfylld gymnasietrea
Kristina Sturk · April 4, 2016 at 8:04 pm
Hej Julia!
Ja, bioteknik är ett fruktansvärt intressant ämne och som du säger är en civilingenjörsexamen aldrig fel att ha på CV:t. Precis som för dig var inte fysik ett av mina starka ämnen i gymnasiet. Matematiken för mig var ett nödvändigt ont – jag tog mig igenom det men hade aldrig ambitionen att bli nästa Sheldon Cooper inom varken matematik eller fysik.
Matematik är tyvärr ingenting man slipper som civilingenjörsstudent. Man läser ett par grundkurser under de första åren för att få en verktygslåda inom matematiken och denna matteverktygslåda används senare inom biotekniska och kemikurser under utbildningens gång. Överlag är inte matematiken särskilt svår,utan är (enligt mig) en naturlig påbyggnad på de kunskaper man förväntas ha från gymnasiet.
När det kommer till fysiken har jag förstått att det skiljer sig väldigt mycket från olika lärosäten. Vi på LTH:s bioteknikprogram slipper rena fysikkurser under vår utbildning, medan de på Chalmers och KTH (från vad jag har hört) läser en del. Under utbildningen förekommer en del obligatoriska kurser inom fysikalisk kemi vars innehåll ligger lite i gränslandet mellan fysik och kemi. Jag själv har aldrig haft problem med dessa då mängden kemi har varit betydligt större än fysiken – man har alltså överlevt! :)
Jag vill poängtera att det jag skrivit ovan är baserat på hur det är på bioteknikprogrammet på LTH – det kan skilja sig en hel del mellan olika lärosäten!
Angående att civilingenjör skulle vara “fel program” för dig tycker jag att du ska fokusera på vad du tycker är roligt. Är du intresserad av biologi och kemi är bioteknik definitivt ett program för dig. I mitt senaste blogginlägg har jag sammanställt lite tips och annat som kan vara bra att tänka på om man vill söka civilingenjör (främst riktat åt bioteknikhållet såklart): https://womengineer.org/2016/04/04/valjingenjor/
Hoppas att du fick svar på dina frågor och att jag har lyckats stilla din fysik/matte-oro något! Mitt råd till dig är att våga face your fears – man blir starkare av det och även om det känns som en omöjlighet kommer man att ta sig igenom svåra kurser (även på univiersitetsnivå)! Jag lovar!
Du får mer än gärna höra av dig om du har fler frågor rörande bioteknik och/eller ditt högskoleval!
Stort lycka till med ditt val. Välj efter hjärtat så kommer det att gå alldeles utmärkt! :)