Det svenska undret – studentlivet?

Nu har jag besökt den första julmarknaden för i år. Men ingen sådan där mysig, typisk tysk med glühwein och marsipan, utan en liten svensk julmarknad i München. Om man ens kan kalla det en julmarknad, för särskilt mycket julsaker fanns där inte. Och inte så värst många svenska produkter heller om jag ska vara helt ärlig. Men vi drack glögg och åt pepparkakor – och det var gott nog det!

Att det fanns en svensk julmarknad i München gjorde mig egentligen inte särskilt förvånad. För är det någonting jag har lärt mig om tyskar så är det just att de generellt älskar Sverige och allt som har med Sverige att göra. En tysk student berättade att han och hans pappa byggt ett litet hus här som de målat i Falu rödfärg med vita knutar. Var denna entusiasm för Sverige kommer ifrån visste han inte riktigt.

När man svarar på frågan om varifrån man kommer så är reaktionen i nio fall av tio just ett stort leende på läpparna och ett “Aaah! Schweeeden!”. Följt av “dit har jag alltid velat åka” och, om det är en student, “jag skulle vilja åka på Erasmus-utbyte till Sverige, men det är så svårt att få en plats eftersom alla vill dit…”.

Det verkar som att många tyskar har någon slags infödd fascination för Sverige och för den svenska naturen. Denna växer sig sedan ännu starkare under studietiden, då de hör historier från andra studenter som varit på utbyte i Sverige. De hör om det svenska studentlivet. Om alla kårer, nationer och övriga studentorganisationer. Om fenomenet sittningar och att det inte är något konstigt alls att gå runt med en overall eller någon annan tokig utklädnad på stan.

Och när jag tänker efter så förstår jag vad som lockar. Att vi har det ganska bra som studenter i Sverige. För detta studentliv går ju faktiskt inte att hitta överallt. Likaså undervisningen. På de tekniska högskolorna har vi ofta mycket lärarledd tid – det är föreläsningar i kombination med laborationer och övningar. Någon gång har jag tyckt att det kanske är lite mycket, att det vore skönt med lite färre tillfällen. Men nu har jag insett vilken lyx det är. Att ha möjligheten i alla fall. Till skillnad från mina tre ynka föreläsningar per vecka här på TUM. Dessa föreläsningar, som består av en enda lång monolog utan avbrott. Då är det tyvärr lätt hänt att man utvecklar en viss understimulans…

Tidigare när jag vistats utomlands har jag förstått att det många förknippar med Sverige är naturen, jämställdheten och samhällssystemet. Nu vill jag alltså hävda att, i alla fall bland de yngre, studentlivet är på väg att kvala in som en minst lika självklar attraktionsfaktor!

Johanna