Dykcert!

Rubrik plus bilder talar egentligen för sig själva, men för att förtydliga – JAG ÄR NUMERA CERTIFIERAD DYKARE!

De senaste fem dagarna har jag bytt från ingenjörsstudierna i Kuching till Open Water Diver Course på Perhentian Islands, två jättedrömmiga malaysiska öar. Kursen innefattade dykteori och tillhörande prov (några timmars filmtittande och sedan logisk uteslutningstaktik), två väldigt praktiska dyk där vi fick öva på olika scenarion då dykutrustningen trillat av eller inte fungerade ordentligt och fyra ”riktiga”, helt fantastiska dyk!

Kursens svåraste moment: att hitta neutralt flytläge eller “buoyanzy control”. Innebär att hålla sig på samma nivå i vattnet och endast röra sig sakta upp vid inandning och sakta ned vid utandning. Framförallt en utmaning psykiskt snarare än fysiskt, typ absolut inte bli lätt panikslagen av att ”hjälp jag flyter bara uppåt och kan inte kontrollera det”, för då försträks andningen och en flyter ännu mer upp, ja ni förstår ju- en ond cirkel.
Kursens bästa: att kunna få ta del av en helt ny värld, såklart! Sköldpaddor, gigantiska fiskstim, Nemo och Doris (haha så sjukt hur den filmen har döpt om och fått alla att kunna identifiera de två fiskarterna), stingrockor, gamla vrak samt massa annat coolt undervattensliv.

Och hur funkar det med att ta ledigt några dagar från universitet? Som jag nämnt tidigare gäller obligatorisk närvaro på Swinburne. Obligatoriskt är tack och lov det samma som minst 80 % deltagande på varje kurs. Genom att smart tajma in resor med malaysiska helgdagar går det därför att ta lite ledigt i alla fall. Plus lägga en del extra tid på plugget innan och efter för att inte missa något. Helt klart värt för att kunna checka av detta från min mentala bucket-list.