När jag blir stor…

Så här vid terminsstarten är det inte bara nya studenter, utan även skolungdomar, som hamnar i fokus. Barn intervjuas i media om skolstarten, deras favoritämne, vad som är roligast i skolan och vad de vill bli när de är stora. Jag tittar själv alltid upp när det kommer något barn i rutan och tycker att det hela är lite mysigt. Tänker “åh, vad gulligt” om allt de säger och minns tillbaka på tiden då jag själv var lika gammal.

Då fanns det inte på kartan att bli ingenjör.

Häromdagen såg jag en nyhetssändning om ett skogskollo för tjejer i Västerbotten. Tanken var att locka fler kvinnor till skogsbruket, en idag mansdominerad bransch. Man riktade sig till tjejer i 10-13-årsåldern med förklaringen att dessa fortfarande är öppna för vad de vill göra i framtiden. Äldre ungdomar har ofta redan hunnit bestämma sig för någon annan riktning.

Det glädjer mig att det även inom teknikbranschen växer fram allt fler initiativ där tjejer får prova på hur det kan vara att arbeta med teknik. IGEday, Sommarkurs på Vetenskapens Hus, Flickor på Teknis och Quintekdagarna är bara exempel på några. Många riktar sig till gymnasieungdomar, men kanske är det just viktigare att nå ut ännu längre ned i åldrarna.

Skolböckerna i de naturvetenskapliga och tekniska ämnena säger ju faktiskt inte så mycket om vad man kan göra med kunskaperna. Om vad det kan leda till. Och hur många gånger fick man inte höra klasskompisar klaga under mattelektionerna: “Men jag har ju inte tänkt jobba med matte i framtiden – varför ska jag då lära mig det?”. Jag har säkert själv sagt något liknande nån gång. Visst, det är kanske bara en bråkdel av alla elever som i slutändan kommer att beräkna derivator och integraler i sina yrkesliv. Men en gnutta logiskt tänkande är det desto fler som har nytta av!

Jag önskar att jag själv hade upptäckt teknikens värld tidigare. Kanske genom den kodslöjd som Sofster och Hannah har nämnt. Mitt val av utbildning var snarare “det som blev över” när jag hade strukit de andra alternativen på min lista. En kompromiss . Den utbildning som verkade kombinera flest av mina intresseområden och som tillät mig att skjuta upp mitt beslut om vad jag ville bli ytterligare ett par år.

Det låter kanske lite lustigt, men det är först nu ett tag in i studierna som jag insett hur fascinerande det är med teknik och hur många olika former det kan förekomma i. Vilket bra val det visade sig att jag gjorde. Och vilken tur att jag gjorde det! Synd bara att jag inte tidigare upptäckte hur roligt det var att t.ex. programmera. Då att jag hade varit ännu vassare idag. Å andra sidan har jag ju fått upp ögonen för det nu, för vilken förträfflig kombination av kreativitet och problemlösning det är. Och det är heller aldrig för sent för att lära sig något nytt eller att byta bana. Kom ihåg det!

Johanna