Hur var din första dag?

Idag var det hela tre år sedan jag stod där på Götaplatsen första dagen med tusen fjärilar i magen och undrade vad jag egentligen hade gett mig in på. Jag hade ingenstans att bo, jag kände ingen i Göteborg och jag kände ingen på Chalmers. Jag hade precis kommit ut ur studentens bubbla och en sommar fylld av alldeles för mycket jobb och fest. Jag hade inte haft en sekund över att tänka på hösten, allt jag tänkt var att allt löser sig (och tro mig, det gör det alltid). Väl på Götaplatsen möttes jag av en dansande Hacke Hackspett, galningar i orangea overaller och kommentaren ”alltså det är data här. Eller vadå, ska du gå det?” som om det vore så osannolikt. Och självklart fortsatte dagen med den eviga frågan ”Men varför väljer man som TJEJ att läsa data?”.

Bilder från dFoto

Vi sjöng ramsor, gick runt och höll varandra på axlarna och jag kände mig som om jag börjat på lågstadiet igen. Jag hade ju börjat på Chalmers, en av Sveriges främsta tekniska högskolor, och det här var inte alls vad jag hade väntat mig. Det kändes exakt som punkt 3 på den här listan utav 23 situationer man bara känner igen som student.

Jag hoppas att alla utav er tyckte att er första dag var fantastiskt. Att ni går hem med ett härligt pirr i magen. För så var det inte för mig. Efter min första dag var jag alldeles förvirrad. Allt kändes så himla dåligt. Jag kände mig så felplacerad. Jag kände att ingen var som mig, att jag skulle få gå i fem år utan en endaste vän. Skulle jag verkligen orka med allt tjat om att jag är tjej? Jag kanske skulle skippa mottagningen? Kommer vi göra något annat än att leka en massa lekar? Ja, just då ville jag bara tillbaka till mitt gamla liv i Skara med mina vänner, tillbaka till min comfort zone. 

En klasskamrat till mig (också tjej) sa något så himla bra ” När jag kom hem efter första dagen ville jag aldrig mer gå tillbaka men sedan ville jag aldrig mer gå hem”. Efter att första dagen med alla blandade intryck var över blev allt så himla bra. Mycket bättre än jag någonsin hade kunnat önska. Jag hittade vänner som idag är några utav mina allra bästa vänner, jag vet att jag valde rätt, att det går alldeles utmärkt att vara tjej på data och att nollningen verkligen är min grej (längtar till den varje år).

Om jag får ge er som börjar nu ett enda tips är det att vara med på mottagningen. Var med på så mycket som möjligt. Mottagningen är till för ALLA och den finns för att du som är ny ska hitta vänner, bli hemmastadd på skolan och samtidigt ha riktigt kul. När jag ser tillbaka på mottagningen ser jag tillbaka på fyra utav mitt livs bästa veckor. Det kanske låter klyschigt men precis så kul hade jag. Ni förstår inte hur mycket jag ibland önskar att jag kunde få vrida tillbaka tiden och uppleva mottagningen igen så se till att njuta av varje sekund! Jag vet inte hur många gånger jag fått höra ”jag önskar att jag hade varit med mer på mottagningen” men jag har aldrig någonsin hört motsatsen. Det borde i alla fall säga något.