Kommer ni ihåg när Womengineer sökte nya bloggare i våras? Det gör jag. Jag skickade nämligen in ett inlägg som ansökan och sedan dess har det blivit många fler. Jag hade tidigare följt bloggen och inspirerats av Sofie, Jenny och Hannah som skrev då. Tänkte att jag kanske också skulle lyckas inspirera någon där ute.

Ivrig skrev jag ihop ett inlägg och skulle precis trycka på skicka. Stopp ett tag! Ett ögonblicks tvekan. Tänk om jag skulle få idétorka och inte ha något att skriva om? Och skulle mina tankar vara tillräckligt intressanta för någon annan att läsa? Mitt liv kan ju ofta kännas som bara gammal vardag för mig; det händer väl kanske inga superspännande händelser här var dag.

Tjejerna som redan bloggade för Womengineer verkade däremot alltid ha något intressant att skriva om. Antingen handlade det om någon häftig upplevelse eller utmärkelse, teknik och trender, eller någon annan tänkvärd text.

silhouette

Så slog det mig. De här tjejerna måste känna precis likadant. Deras liv är ju vardag för dem – ändå lät det så spännande för mig. Spännande, eftersom de hade något som jag själv ville ha. De läste också till civilingenjörer. Verkade trivas så bra med den rollen och tycktes gå mot en lysande framtid. Det gav mig motivation till att själv kämpa vidare. Att drömma.

På samma sätt tänkte jag att mina inlägg kanske också skulle inspirera någon annan. Det kunde ju faktiskt finnas någon som stod i valet och kvalet att läsa till ingenjör. Eller som möjligen redan hade börjat plugga, men som funderade på att hoppa av. Som behövde en liten puff.

Då måste jag kanske inte leva ett superspännande liv, utan det skulle räcka med mina tankar och funderingar. Att kunna känna igen sig. För att fundera på att hoppa av, det har jag själv gjort. Och inte bara en gång. Det är nämligen inte en dans på rosor att plugga till ingenjör. Ibland är det svårt och det är heller inte alla kurser som är så värst roliga. Men när man tänker efter så är det logiskt. Allt kan ju inte passa alla. Och är det inte precis det som är tjusningen – att man får möjlighet att prova på så många olika saker? Så att jag kan välja det att fördjupa mig i det som fascinerar mig och du kan välja det som lockar dig.

keyboard

Man behöver heller inte vara en viss typ av person för att identifiera sig med rollen som ingenjörsstudent. Se bara på oss i Womengineer! Vi läser alla olika utbildningar och har olika intressen. Har alla tagit olika vägar för att komma dit vi är idag och har alla olika framtidsdrömmar.

Man måste inte göra si eller så. Det är inte tvunget att vara med på välkomstaktiviteterna trots att det pratas om dem som den bästa tiden i ens liv. Man behöver inte engagera sig i föreningsliv fastän det ibland kan låta som en självklarhet. Och man måste inte vara den som alltid syns eller hörs mest. Man kan gå sin egen väg, skapa en själv. För det finns faktiskt all världens möjligheter. Och begränsningarna – dem är det inte någon annan än du själv som sätter.

För det är väl knappast meningen att vi alla ska vara likadana. Tänk bara på ett idag framgångsrikt företag, vilket som helst. Tror ni att det har gått så bra för dem för att de har en homogen skara människor som arbetar hos sig? – Det tror inte jag. I dagens företagsklimat är innovativitet en självklarhet för att överleva. Och de mest innovativa och kreativa idéerna tenderar att växa fram just när olika personligheter och kompetenser blandas samman.

Så i hopp om att kunna bidra med en breddad bild av vem en ingenjörsstudent är skickade jag iväg min ansökan. Och när jag sedan blev erbjuden att börja blogga tvekade jag inte en sekund. Varför tacka nej till en möjlighet att nå ut till andra? Att tillsammans med ett gäng häftiga tjejer bidra till att någon annan där ute kanske hittar sin unika väg, vart den nu kan tänkas leda.

Johanna


2 Comments

EngineerInPink · augusti 31, 2014 at 9:27 f m

Jättebra att ni startat denna sidan och delar med er av livet som teknologer och senare ingenjörer, då jag pluggade på Chalmers fanns det inte bloggar så förebilderna var färre. Jag har jobbat som civilingenjör i nästan tio år och bloggat anonymt om jobb och annat i ett par år.

Vem är DU? · december 1, 2014 at 7:21 e m

[…] Jag och mina bloggkollegor delar ju med oss av våra tankar och funderingar här på hemsidan. Och nu känns det helt naturligt att blogga för Womengineer. […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.