Det är jag som är hon som är …

Tjolahopp!

Det är alltså jag som är hon som är Mia. Ni har redan hunnit läsa om hur lycklig jag är över sommarlovet, men jag tänkte att en ordentlig presentation är på sin plats. Låt mig börja med att berätta att jag läser på Luleå tekniska universitet. Det är Sveriges nordligaste universitet och det är ett alldeles lagom litet ställe. Hela Campus är samlat så alla studenter hänger kring samma gata. Och de allra flesta har en lång väg hem vilket skapat en väldigt fin sammanhållning på skolan. När jag sökte in här sökte jag till HET, eller hållbar energiteknik som det också heter, och nu har jag snart avslutat mitt andra år.

Luleå tekniska universitet

Jag är inte riktigt som de flesta andra ingenjörsstudenter. Inte nog med att jag är tjej. Jag är dessutom äldst i min klass. Och gift. Och mamma. Oj, oj, oj tänker ni. Aaa säger jag. Jag fick mitt första barn strax efter att jag gått ut gymnasiet (medieprogrammet) och sedan kom ett till. När jag väl insåg att jag skulle bli ingenjör, fast jag knappt läst den första matematikkursen under gymnasiet, så insåg jag också att det inte skulle bli helt lätt. Ett tag trodde jag rent ut sagt att det var omöjligt. Skulle verkligen jag som knappt visste vad en ekvation var kunna ta mig igenom FEM år av matematik och fysik? Jag var ju inte ens behörig att söka in! Som tur är så är det aldrig försent. Jag påbörjade halvtidsstudier på komvux samtidigt som jag var mammaledig. Sedan upptäckte jag att det fanns någonting som heter Basår och hoppade på det tåget. Sedan, efter några om och men, hamnade jag här. Med matematik, fysik och termodynamik. Med vetskapen om att ingenjörer gör med än att bara räkna matte, med insikten om att studenttiden handlar om mer än bara studier och med tacksamheten mot mig själv för att jag vågade. Jag befinner mig här idag med underbara klasskamrater, inspirerande lunchföreläsningar och efterlängtade dagsihämtningar. Med otaliga bussresor (jag bor 8,5 mil ifrån mitt universitet), tunga ryggsäckar och massvis av erfarenhet.

Det finns så mycket att berätta om livet som ingenjörsstudent. Ni kommer få läsa om livsviktiga och absolut nödvändiga ritualer kring smörgåsar och väskpackning innan tentan, om hur man löser omöjliga luftmotorproblem genom att ta en öl på studentpubben med sin grupp och hur man på bästa sätt hjälper en 7-åring med läxorna utan go nuts i ett försöka att förklara hur hela universum kom till! Jag vill också förmedla vilken underbar klassgemenskapen som vi har, engagemanget för studierna som driver oss och livet på sidan av. Att dessutom slå ihop det med familjelivet så som jag har gjort gör det hela ännu mer spännande. Och svårare. För det är inte alltid så lätt att hinna med. Men vet ni vad? Jag gör det rätt bra. Jag försöker och jag kämpar. Och om jag har klarat det hittills så kommer jag klara mig resten av vägen. Och en sak till: Om jag kan så kan du också!

På återseende.
Mia