I ett tidigare inlägg tog vi på womengineer upp lite angående möjligheten att plugga utomlands. Vart man kan åka varierar beroende på vilket universitet i Sverige du studerar vid, men jag tänkte berätta lite hur det sett ut för mig.

Skulle någon sagt till mig för bara ett år sedan att jag kommer åka till North Dakota så hade jag nog höjt ett ögonbryn och frågat “Och vad i hela friden ska jag göra där”. Men nu sitter jag här i Grand Forks och har inte ångrat mig en sekund sen jag kom hit.
Min väg och mitt val att åka till USA har inte varit spikrak. Under de senaste åren har jag haft ett starkt behov av att vilja göra och uppleva så mycket som möjligt av min ungdom. Visst resa kan man alltid göra, men jag vill inte sitta på ålderdomshemmet 80 år gammal och ångra saker jag INTE gjorde. Och för mig så är se världen en stor del av det jag vill göra.

Jag började studera på Karlstad Universitet redan 2008, och fick ganska så snabbt reda på att man efter ett års studier vid universitetet har möjlighet att åka på utbyte. Mycket hände i mitt liv under åren 2009-2010 som gjorde att jag tog en studiepaus, men strax innan pausen så bestämde jag mig för att åka till Kina under sommaren. Karlstad Universitet anordnar varje år sommarstudier i Nanjing för studenter inom natur/teknik och det var helt enkelt för lockande för att motstå. Jag och en kompis åkte till Peking en vecka innan skolan började. Vi gick på muren, besökte förbjudna staden och åkte vidare med tåg till Nanjing med en 12 timmars ståplatsbiljett (bekvämare resor har jag varit med om men i efterhand kan vi skratta åt det). I Nanjing studerade vi Kinesiska och Kinesisk kultur i 4 veckor. Vi fick åka på studieresor till Gula bergen och vi besökte Världsutställningen som just det året (2010) hölls i Shanghai. Under vår vistelse så betalade skolan vårt boende och vi hade inga skolavgifter. Flygbiljetter och fickpengar var vad som behövdes men eftersom det är studier arrangerade av Universitetet så var allt CSN berättigat.

Efter Kina så tog jag en paus i 1,5 år för att jobba och hitta tillbaka till mig själv. Det var inte det lättaste, men när livet är kaos så är det inte lätt att fokusera på studier. Nu till sommaren tar mina gamla klasskompisar sin examen, och det känns i vissa stunder ganska så surt att jag inte är en av dom, men jag ångrar ändå inte mitt val. Jag gjorde det jag behövde för att komma på fötter igen.

I Januari 2012 bestämde jag mig för att det var dags att ta tag i skolan igen, och jag verkligen njöt av varenda sekund jag satt i skolbänken. Jag kände mig hemma! Under de 1,5 åren som hade gått så hade jag hela tiden känner att jag inte befann mig på rätt väg. Men helt plötslig föll allting på plats och mitt liv fick en ny vändning. Det var i den vevan som jag började känna att jag måste få ut så mycket som möjligt av livet och började kolla på utlandsstudier i USA. Karlstad Universitet har utbyte med flera universitet i USA, men det enda “varma” stället var i Florida. Då jag tyvärr ansökte för sent så var dom platserna redan upptagna och jag bestämde mig för att jag ville till Paris istället. Det kunde inte skada att förbättra gymnasiefranskan. Hösten kom och spontan som jag är så vaknar jag upp en morgon och talar om för mig själv att Frankrike är inte ligger tillräckligt långt bort. Jag ville verkligen till USA och om jag så hamnar i en liten skithåla ute i bushen så kommer det vara en fantastisk upplevelse. Jag kollade upp restplatserna i USA och skolan som såg bäst ut var UND i Grand Forks. Och här sitter jag idag i en av de kallaste städerna i landet och upplever “the time of my life”. För även fast vädret verkligen suger, så beror din egen lycka i slutändan på inställning och vilka människor du umgås med. Jag har lyckats hitta så fina vänner, och allt tack vare att jag vågade ta mig helt själv till en helt främmande ort på andra sidan jordklotet. Vågar du görs samma sak som jag? Vågar du ta chansen att skaffa erfarenheter du aldrig kommer glömma?

20130325-171915.jpg


2 Comments

Katarina · mars 28, 2013 at 6:34 e m

Grymt att du har hittat rätt och att du trivs!

Ditt livs val? Ta det lugnt, det behöver inte vara det · april 10, 2013 at 12:50 e m

[…] vanligt bland ingenjörer att man byter antingen program eller masterinriktning. Jag vet att både Sandra och Jenny har bytt program, och själv bytte jag masterinriktning efter fyran. Det blev ett par […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.