Första gången jag hörde ordet ingenjör
Jag minns första gången jag hörde ordet ingenjör. Det var nog relativt sent, framför allt med tanke på att jag har en pappa som är utbildad maskiningenjör. Att ha en ingenjörsförälder och sedan själv välja att plugga till ingenjör, jag vet vad ni tänker – klassiskt. Men för mig var detta inte alls fallet, jag har aldrig kunnat relatera till min pappas karriär. Det faktum att han inte alls jobbar som ingenjör, och aldrig har gjort under mitt liv, kan ju också vara en faktor som väger in. Men jag tror främst att det handlar om att jag aldrig sett hans utbildning som en möjlighet för mig själv. Så, tillbaka till första gången jag på riktigt hörde ordet ingenjör. Det var i gymnasiet. Någon kille i klassen sa att ingenjörsprogrammet var en ”bra” utbildning och jag tänkte bara ”usch jag kan inte tänka mig något tråkigare”. Min första bild av vad en ingenjör är, var den tråkiga killen i klassen som skulle sitta på ett grått kontor hela livet och ruttna bort i tristess. Nej, jag är inte alls bara svart eller vit. ;)
Vändningen som fick mig att tänka om
Min bild av vad en ingenjör är var i princip densamma under hela gymnasiet. Jag fastnade i hela läkare-eller-ingenting-svängen, som många andra tjejer som pluggar naturprogrammet på gymnasiet. Missförstå mig rätt, läkare är ett jättehäftigt jobb, men jag ville bli det av helt fel anledningar. När jag började inse att det var fysik och matte som jag brann för egentligen blev jag förvirrad. Vad kunde man göra med det intresset? Forska såklart, men tänk om jag inte alls ville göra det senare. Jag började se mig omkring och fundera över min skolgång dittills. Det var i den här vevan som jag startade ”Girls in STEM” med några kompisar, en ideell förening som verkar för att främja intresset för naturvetenskap och teknik hos unga tjejer. Jag själv var inte alls bekant med teknikdelen, men jag älskade naturvetenskap.
Womengineer kommer in i bilden
Genom Girls in STEM fick vi kontakt med många andra organisationer och aktörer som jobbade för samma syfte. Jag började mer och mer förstå att anledningen till att jag hade den bild av vad en ingenjör var inte bara bottnade i den där tråkiga killen i klassen. Undermedvetet hade jag aldrig sett detta som en möjlighet, för att jag inte ansåg mig själv passa in i den stereotypen som jag hade av en ingenjör. Det var, passande nog, nu Womengineer kom in i bilden. Genom Girls in STEM blev vi i styrelsen inbjudna till ”Womengineer Awards”, en gala som anordnades för att fira Womengineers 10-årsjubileum. Jag och två andra styrelsemedlemmar åkte till Stockholm och klev in i lokalen för galan, nervösa och uppklädda till tårna. Jag hade ingen aning om vad jag kunde vänta mig därinne, ett rum fullt med ingenjörer, hur kunde det se ut? Där och då förändrades min bild av vad en ingenjör är helt och hållet. I den stora lokalen fanns ett hundratal kvinnor, alla såg helt olika ut men hade en sak gemensamt – de var ingenjörer. På scen som konferencier för kvällen stod Ellen Broström, som fortfarande är med i Womengineer. Hon var skitcool och verkade så himla självsäker där hon stod med fixat hår och högklackade skor. Jaha, sådär kan man tydligen vara om man blir ingenjör.
Sökte Teknisk Fysik
Med min nya bild av vad en ingenjör är hade jag plötsligt öppnat dörren för en helt ny möjlighet att använda mitt fysik- och matteintresse. Jag hade fortfarande väldigt dålig koll på vad teknik innebar, men det skulle jag ju få reda på om jag sökte en teknisk utbildning. Teknisk Fysik verkade som det program som skulle falla mig bäst i smaken och därför bestämde jag mig för att prova att söka det. Nu har jag pluggat Teknisk Fysik i drygt 2 år och när jag tänker tillbaka på den där oktoberkvällen 2018, i ett rum fyllt med kvinnliga ingenjörer, kan jag inte känna mig mer tacksam. Om det inte hade varit för Womengineer och den kvällen tror jag inte att jag hade sökt till ingenjör. Vikten av förebilder är så mycket större än vad man kan tro. Det är ju därför jag är här nu, i Womengineer, för att kanske bli någon annans ”aha”-upplevelse och anledningen till att de vågar ta steget.
0 Comments