Välkommen till mitt liv

Jag sitter och blickar ut över ett tomt Campus. Det är en varm dag och vattnet i sjön, som ligger i mitten av campus-området, är alldeles stilla. Från där jag sitter, på tredje våningen i Maskinteknologernas hus, ser man rakt över på nationshuset där det brukar krylla av studenter. Nu syns ingen till. Jag drar motvilligt tillbaka blicken till Mekanikboken där ett statiskt jämviktsproblem väntar på att lösas. Tenta om en vecka, och just nu känner jag bara att det där jämviktsproblemet kan slänga sig i väggen. Jag sitter ju här just nu för att den här tentan egentligen skulle ha skrivits för 3 veckor sedan. Men plötsligt bröt en pandemi ut och allt blev inställt, ja det har väl ingen missat. I tider som dessa, då allt verkar stå stilla, kan jag dock inte stoppa mig själv från att tänka tillbaka på tiden som varit, på allt som hänt och på alla minnen.

Beskedet

I somras, när jag precis kommit hem från min långresa i Asien, fick jag beskedet om att jag kommit in på Civilingenjörsprogrammet i Teknisk Fysik på Lunds Tekniska Högskola. Detta var något som jag haft i sikte sedan en tid tillbaka och det där beskedet kändes helt otroligt. Hur jag ens kom på tanken att söka till det här programmet samma vår kan vi ta en annan gång! Det var i alla fall bestämt, jag skulle ta mitt pick och pack och flytta 40 mil söderut för att bli ingenjör. 

Starten

De där första veckorna fylldes av nollning med sittningar, overaller, camping, sång och massa lek. Allt var överrumplande, men de första månaderna kunde jag inte undgå att känna att jag hade hamnat på fel plats. Människorna kändes olika mig, jag kände mig korkad för att jag inte förstod någonting i skolan och jag började tvivla på mitt val. En helt naturlig reaktion, inser jag nu såhär i efterhand. Men då kändes allt skitjobbigt och en kväll brast jag till och med ut i gråt när jag pratade med min mamma i telefon. 

Engagemang och fest

Efter den första läsperioden vände det tillslut, jag kände att jag faktiskt klarade av skolan och jag hittade fler vänner och likasinnade i min klass och på skolan. Jag började även engagera mig mer i studentaktivteter, och innan jul lyckades jag ta på mig flertalet uppdrag som innefattade allt från jobb på sittningar, till planering av event och fester. Så himla kul! Att få klä ut sig i full mundering, skoja runt och styra aktiviteter är ju bland det roligaste jag vet. Det kommer ni få ta del mer av, men jag kan bara säga att det är svårt att föreställa sig om man aldrig har varit med om det. Wow, vilken grej!

Livet på distans

Men nu sitter jag alltså här, i ett grupprum med några kursare och kompisar, och kämpar på med plugget. Det är en konstig tid vi lever i, men samtidigt är jag så tacksam för var jag är just nu. Trots att allt kan kännas meningslöst ibland så är jag så glad att jag får möjligheten att göra allt det här. Jag får lära mig om det coolaste i hela universum – nämligen fysiken bakom den, och på köpet fick jag ju världens bästa vänner och ett helt nytt liv. Även om världen är på paus just nu, så har livet bara börjat! I mina kommande inlägg kommer ni få veta allt om hur livet som ingenjörsstudent går till. Hur svåra är kurserna? Hur kombinerar man tuffa studier med fest? Vad ska utbildningen leda till? Och hur känns det egentligen att kugga en tenta? Allt det och mycket, mycket mer kommer ni kunna läsa om här.

Häng på!