#teknisktfel

Me Too-kampanjen som bröt ut för drygt en och en halv månad har verkligen lämnat ett avtryck i vårt avlånga land. Bransch efter bransch har gått ut med historier om sexuella trakasserier – jurister, skådespelare och nu i söndags kom pushnotisen om rapporter från min blivande bransch. Teknikbranschen.

Det är med en klump i halsen jag läser berättelserna  som återges i artikeln. Jag blir ledsen för att jag trodde att vi hade kommit betydigt längre på vägen mot jämställdhet bland oss ingenjörer. Ledsen för att det för ett ögonblick känns som om att vi helt plötsligt har tagit tre jättesteg tillbaka istället för att röra oss framåt. Men framförallt blir jag ledsen för att jag tänker på att det bakom varje berättelse finns en kvinna som har behövt gå igenom det som återges.

När sådana här saker uppdagas är det lätt att förlora tron på mänskligheten. Jag har själv varit där. När hela me too-kampanjen satte igång där i början av oktober var jag otroligt frustrerad. Främst på de män (ja, nu generalliserar jag baserat på den statistik som finns) som tar sig friheter som de inte har fått tilldelade till sig, men också för att även jag har trott att vi hade kommit längre. Kanske har jag varit blåögd eller för optimistisk.

Trots alla fruktansvärda historier som publiceras i olika medier är jag nu mer optimistisk än någonsin. Det faktum att kvinnor ens vågar gå ut och berätta om sina erfarenheter i kombination med att hashtagen, en och en halv månad senare, fortfarande är levande tycker jag är en tydlig indikation på att det är på riktigt denna gång.

Avslutningsvis vill jag vända mig till de tjejer med ambitionen att ge sig in i teknikbranschen och nu ifrågasatt sitt mål. Låt inte det här påverka dina drömmar. Vi tar fighten nu så att vi (förhoppningsvis) aldrig mer kommer att behöva läsa om liknande historier från techbranschen. Jag är övertygad om att förändring är på gång och att hela Me Too-rörelsen kommer att göra avtryck i pretty much varenda kvinnas liv. Change is about to come.