Jag har en dröm, att mina fyra små barn en dag skall leva i en nation där de inte blir dömda efter sin hudfärg, utan efter deras karaktärs innehåll.
Dessa välkända ord, med avsändare Martin Luther King, känner nog de allra flesta igen. Talet, som hölls 1963, handlade om att människor, oavsett hudfärg, ska ha samma förutsättningar och att dessa ska baseras på karaktär. Och inte på hudfärg.
I de #metoo-tider vi lever i idag, över 50 år senare, känns andemeningen i talet fortfarande aktuell. Att alla människor ska ha samma förutsättningar. Och att dessa ska baseras på karaktär – inte på könstillhörighet.
Förra veckan skrev jag att det verkligen känns som om att vi är påväg mot en förändring. Att det är på riktigt den här gången. Och efter den feedback och de kommentarer jag fick på inlägget är min övertygelse starkare än någonsin.
Jag hoppas verkligen att vi som är med om denna rörelse i framtiden kan berätta för de som inte är med om hur Sverige (och resten av världen) såg ut innan 2017. Om vad kvinnor fick utstå på arbetsplatser. Om hur uttrycket “du gör [insert valfri aktivitet here] som en tjej” var menat som en förolämpning. Om det faktum att hade en dag på vilken kvinnors rättigheter uppmärksammades. Och jag hoppas att de vi berättar dessa historier för kommer att förvånas över hur det var förr i tiden. Att de förvånas på samma sätt som vi idag förvånas över saker som var allmänt vedertagna back in the days.
Andemedningen i det berömda talet är fortfarande aktuell. Precis som Martin Luther King har jag en dröm. Men en feministisk sådan.
Jag har en feministisk dröm, att världens alla kvinnor en dag ska leva i en värld där de inte blir dömda efter det faktum att de är kvinnor, utan efter deras karaktärs innehåll.
exakt så.
0 Comments