Hem, ljuva hem

“Ska du vara hemma eller åka ‘hem hem’?”

Det var en standardfras under mina första år i Uppsala när någon sa att de skulle vara hemma under helgen. Frågan som ställdes var alltså om en skulle vara hemma i Uppsala eller åka hem till sina föräldrar. För hemma kunde ju vara både och. Hem-hemma var stället där många av oss hade kvar sitt eget rum, där föräldrarna lagade god välkommen hem-mat och där en kunde passa på att träffa gamla gymnasiekompisar. Där inte så mycket förändrades, i alla fall inte så fort. Till skillnad från Uppsala där vissa fick flytta tre gånger under första året, där terminerna gick så fort att det kändes som om det alltid var nya kurser att läsa in och där det fanns så otroligt många nya människor att lära känna.

Jag tror det tog ungefär tre år innan jag slutade höra den där frågan ställas runt omkring mig. Kanske tar det så lång tid innan en på riktigt har bott in sig i sitt nya studentliv. Eller så tar det så lång tid att släppa taget om sitt gamla bo-hemma-hos-föräldrarnaliv. Jag vet inte. Men jag tyckte inte det var jobbigt att ha flera hem. Det är en ren lyx att åka hem när en åker bort över helgen, om ni förstår vad jag menar.

Idag tänker jag däremot bara på Uppsala som hemma. Vi bor i en lägenhet som vi inte blir utkastade ifrån när jag får examen (någorlunda permanent=otroligt skönt). Jag hittar lika bra här som jag gjorde i Ludvika. Och jag har kanske inte alla mina vänner här men många av dem.

Så, till er som läser er första termin och som precis flyttat hemifrån. Till er som känner att hemlängtan ibland blir lite för mycket. Allt som just nu är nytt kommer att bli hemma. Ge det lite tid. Och de flesta av er kan alltid åka “hem hem” över helgen. Det är faktiskt helt okej även om kompisarna ska ut på årets femte pubrunda.

Det är ingen stor stad. Men det är staden där jag växte upp. Ludvika!

Bilden är lånad från Ben. 

/Tove