Summerar gångna helgens äventyr ganska bra. För några veckor sedan var jag i goda vänners sällskap och åkte skidor i Frankrike. Som sig bör när man åker skidor gick vi all in på after skin, all days. Någonstans i vindimman spontanbokade jag och min kompis Lido flygbiljetter till Köpenhamn då det visade sig att vårt brittiska ressällskap skulle dit på en festival i juni, det ville vi så klart inte missa.
I torsdagskväll satt vi därför på flygbusssen ut mot Arlanda för en Weekend i Köpenhamn och gatufestivalen Distortion som en vecka i juni varje år förvandlar staden till ett dansande hav.
Väl framme i Köpenhamn vid midnatt hade vi aldrig kunnat ana vad som väntade på oss. Utanför stationen och längs isdegade, vägen som skulle ta oss till Lauras lägenhet och vår soffa för natten kryllade av fulla ungdomar, skräp, flaskor, rök, möbler, korvstånd, högtalare, tattuerare, barer, spontana dansgolv, nerrivna scener med mera. Någon grät, någon hånglade, folk satt i fönstren med vinboxar och sjöng för full hals. Nyktra och trötta gick vi bara gapandes igenom denna pågående rave riot. Många nyanlända resenärer hade kanske blivit rädda, vi blev taggade … så taggade att vi inte kunde sova på kvällen, istället låg vi och fnissade till ljudet av bongotrummor och fyrverkerier utanför fönstret.
Fredagen spenderas på allra bästa sätt med vintage shopping i vesterbro, utsökt tapas i Kristianshavn, urspårad eftermiddag i Chirstiania, hemmaförfest i Norrebro och till sist dans i något som heter klätterhallen och var en av de officiella Distortion evenemangen.
Under lördagen var vi förståeligt nog aningen trögstartade, brunch löste dock situationen. Efter ett otroligt häftigt parkhäng i Örestedtsparken drog hela gänget ut till gamla hamnen och festivalområdet. Vilket festivalområde sen! Fantastisk solnedgång, en båt som var en scen, en kontainer som var en technotunnel och framförallt 12 scener och 12 gungande hav av musikälskande människor. Även tyvärr några ficktjuvar för vi blev av med både systemkamera och solglasögon, men inte ens det kunde förstöra stämningen, vi sprang omkring som duracellkaniner höga på livet.
Vad som fascinerar mig allra mest och får mig att le för mig själv efter en helg som denna är mitt fantastiska kompisgäng. I parken i lördags hade vi barndomskompisar, min bästa kompis från Singapore som bor i Köpenhamn, hennes vänner, en annan tjej som vi lärde känna i Val D’Isere 2008. Mixa upp det med några Britter, resekompisar fån Sydamerika och några danska lokalbor. Även om ingen kände någon så var det som att alla kände alla och det var fantastiskt att vi kunde ha så avslappnad och kul stämning. “Great minds think a like” stämmer verkligen.
Jag vill aldrig sluta resa. Jag vill aldrig sluta träffa fantastiska människor som värderar samma saker i livet som jag. Måste hitta ett jobb där jag får fortsätta med det.
Fy sjutton vilken bra helg.
Det är det här man lever för.
Tack Köpenhamn!
-Softser
Ps. Det här ska bli mitt sista typiskt bloggiga inlägg, nu ska jag hitta tillbaks till höstens formkurva och börja skriva om djupare & ärligare saker, även om det är kul att ge danska festivaltips också
0 Comments