Utskolning

I fredags var det den sista schemalagda dagen för terminen och för mig, den sista traditionella skoldagen någonsin! Det är en ganska sjuk tanke. Efter jul börjar nämligen en ny del av min utbildning då jag ska göra mitt examensarbete och inte längre i första hand kommer att hänga på KTH utan istället spendera majoriteten av min tid på ett företag.

Sista veckan har därmed varit lite nostalgisk då jag har insett att det har varit så många sista gången. Jag har till exempel tagit slut på mitt sista kaffekort på kårens café där jag har varit stammis de senaste åren, jag kan ha haft min sista föreläsning och jag kommer nu under julen att plugga inför min sista tenta. Sista chansen har också varit för att engagera sig i alla de studentorganisationer som finns och det känns tråkigt att tänka på hur mycket saker jag har varit tvungen att prioritera bort och nu inte kommer hinna göra.

Studietiden är en otroligt härlig tid där mycket roligt händer och antagligen kommer man aldrig få chansen att lära känna så många människor på ett så lättsamt sätt igen. De flesta har nog inte heller något annat tillfälle i sitt liv med så mycket frihet över hur de vill spendera din tid. På högskolan är det helt och hållet upp till dig själv hur du vill studera, vad du vill lära dig, om du vill gå på föreläsningar eller inte, om det passar dig att plugga under kontorstider eller på natten, om du ska plugga på 50% eller 200% och hur mycket annat du vill göra vid sidan av.

När jag började plugga på KTH tyckte jag att det här var väldigt skönt och det passade mig bra då jag är bra på att strukturera min tid och vet hur jag tycker om att arbeta. Dock så här mot slutet av utbildningen är förstås motivationen inte alltid lika hög och dessutom att, på det här viset, enbart göra saker för sin egen skull kräver en betydligt starkare, inre motivation än när det ställs krav från andra. På grund av detta har jag på sätt och vis börjat längta efter att göra någonting som även andra bryr sig om. Jag ser därför fram emot att få göra ett projekt på ett företag och få göra saker som faktiskt är av intresse för andra än bara mig själv.

Å andra sidan känns det helt ärligt skitläskigt att gå ifrån skolans trygga famn där jag vet hur saker fungerar och där jag vet att jag göra bra ifrån mig. Att det finns fler än jag som har ett intresse i vad jag gör sätter ju förstås också en press på en att inte misslyckas och hur ska jag kunna veta att jag inte kommer göra det? Men tack och lov är jag förstås inte är ensam om att känna så här och folk har ju klarat sig bra tidigare, så det är väl bara att blunda, hålla hårt i det lilla självförtroende man har byggt upp och kasta sig ut för stupet.

Som tur är kommer i alla fall inte övergången från skola till arbetsliv att hända helt oförberett. Min gamla klass kommer splittras och spridas ut, men å andra sidan har vi redan börjat splittra på oss en hel del under de sista två åren. Jag tror också att examensarbetet kommer bli en bra övergång från att bara göra saker för sig själv och sin examen till att göra någonting riktigt, men utan att någon egentligen förväntar sig några underverk. Dessutom kommer jag under nästa termin fortfarande att besöka KTH då och då för handledarmöten och för att redovisa labbar i en kurs som jag har kvar. Så än har jag i alla fall en del tid kvar att spendera i de kära gamla, trygga tegelhusen på Valhallavägen.