Årkurs 1 – Period 1

När jag skulle söka till KTH i våras tyckte jag att kurserna lät ytterst diffusa. Ja, alltså vad betyder egentligen Komplex Analys? Och hur kan jag som går i gymnasiet eller i vart fall inte har någon erfarenhet av att studera på högskola sätta mig in i vad utbildningen rent konkret går ut på?  Jag tänkte därmed låta er ta del av mina åsikter och uppfattningar av de kurser jag läser på KTH.
Läsåret är på KTH indelat i fyra olika perioder, där varje avslutas med två tentaveckor. Första veckan går åt att skriva eventuella omtentor och den efterföljande veckan går åt att skriva ordinarie tentor. Inte svårare än så. Vissa kurser läser man under en period och andra löper över flera – det varierar helt enkelt beroende på kursen.

SF1659: Matematik, baskurs [4,5 hp]
Första kursen i matte på högskolenivå kom som lite av en chock för ett antal i klassen. Fokus skiftades från att lösa svåra problem (problemtolkningen) till att istället kunna bevisa satser, samband och formler. Man var helt enkelt tvungen att skifta fokus. En annan nyhet var att man varken fick använda miniräknare eller formelsamling. Hör och häpna men jag var tvungen att memorera bland annat enhetscirkeln! Innehållsmässigt var kursen inte mer än en snabbrepetition av all gymnasiematte (förutom differens- och integralkalkyl). En sista sak som var ny för mig var sättet att uttrycka sig matematiskt med delmängder osv. Det tog ett tag med muckande men nu så har jag insett att det verkligen är behändigt att kunna eftersom det t.ex. även används när man programmerar!
Sammanfattat tyckte jag om kursen just på grund av att det var skönt att man redan behärskade materialet sedan tidigare och att man därmed kunde lägga fokus på det som var nytt helt och hållet – d.v.s. bevisen och det faktum att man inte kunde ta några “redskap” till  hjälp.

SH1008: Miljöfysik och miljökemi [9 hp]
Kursen var uppdelad i två delar, en som enbart berörde kemi (period 1) och en annan som bara berörde fysik (period 2). Gemensamt för de båda delarna var däremot att det lades ett starkt fokus på miljöpåverkan. Personligen har jag svårare för kemi än vad jag har för fysik och tyckte därför att kemidelen var påtagligt mycket jobbigare än fysikdelen.
Kursen började med kemin – great! Allt från biokemi till organisk kemi berördes. Mycket var som basmatten – en upprepning av gymnasiekemin fast med ett påtagligt miljötänk. Kemi – inte min favorit men det gick för sig ändå. Det var skönt att vi hade ett gäng inlämningsuppgifter som kunde ge bonuspoäng till tentan. Kemin avslutades med en skriftlig tentamen där vi tack och lov fick ha ett litet formelblad.
Fysikdelen var till största delen fokuserad på termodynamik och kärnfysik enligt min uppfattning. Inget fel med det och ett plus var att föreläsaren var pedagogisk i det hänseendet att varje föreläsning börjades med en genomgång om vad vi hade gjort omgången tidigare. Det jag tyckte var jobbigast med kursen var att vi i grupper skulle skriva en tio sidor lång uppsats som svarade för 30% av slutbetyget i hela kursen (dvs mer än vad tentan gjorde). Min grupp skrev om växthuseffekten och som med de flesta grupparbetena var arbetsbördan ojämn och arbetet i överlag ineffektivt. Till slut skrev vi även en skriftlig tenta.

DD1310: Programmeringsteknik [6 hp]
Inte min favoritkurs så jag varnar för ytterst jäviga åsikter och potentiell tråkig läsning. Fem labbar, ett prov och ett projekt gick denna kurs ut på, som löpte genom hela period två också. Vi lärde oss “grunderna” för programmering i språket Python. Enligt mig lades kunskapskraven alldeles för högt för att det skulle kännas motiverande. Lärarna var rentav urusla på att förklara och man kände sig i allmänhet lite hjälplös. Nej, alla är vi olika och programmering är inte min grej. Jag tycker däremot att det är en av de häftigaste sakerna man kan syssla med som ingenjör, så kör hårt ni som känner er manade! En liten fotnot om kursupplägget var även att labbarna var infernaliskt tidskrävande – man kunde sitta dagar i sträck utan att plugga någonting annat och bara programmera för att hålla tempot med kursen. Nu är det inte bara eftersom att jag är urusel på att programmera, utan detta var allmänt för klassen. Som sagt, jag och Python är inte polare…

SF1625: Envariabelanalys [7,5 hp]
Efter det att basmatten var avklarad dök vi in på “envarren” som den kallas. Kursen löpte över halva period ett och hela period två. Kurslitteraturen var på engelska, innehållet var stundtals abstrakt och tempot ökade påtagligt. Upplägget var däremot ingenting att klaga på. Alla lär sig olika och denna kurs var verkligen blandad. Vi hade allt från föreläsningar, övningar, seminarier till “SI-möten”. Föreläsningarna var som vid de flesta kurserna väldigt grundläggande och en aning långsamma. Övningarna var riktigt grymma (om man gick till rätt asse = lärarassistent). Vid seminarierna kunde man plocka bonuspoäng till tentan genom att vid varannat tillfälle skriva ett litet prov, och till de andra lämna in en uppgift. SI-mötena var tillfällen för att i små grupper av människor i klassen diskutera det vi tyckte var svårt och hjälpa varandra. Jag gick inte på SI-mötena men enligt mina vänner var de givande. Men som sagt, alla pluggar olika.
Envarren är lite av en vattenskiljare skulle jag vilja påstå – lite som ett mått på hur “lämpad” du är för utbildningen för tillfället. Det handlar inte lika mycket om hjärnkapacitet (läs: du måste inte vara ett underbarn som många verkar inbilla sig!) utan snarare sagt om din målmedvetenhet att klara kursen. Det tar tid att förstå, och det är rentav skitsvårt ibland så det krävs att man lägger ner en massa tid. Men det lönar sig eftersom att alla kurser i slutändan bygger på varandra.

En av de första matteföreläsningarna på skolåret