Ni vet väl att mod är något man får när man vågar? Alltså, jag tänker att vi from the very beginning gjorde nästan allt i en liten comfort zone. Men, så fort alla rörelser och aktiviteter närmar sig comfort zone flyttas denna transparenta linje framåt.

På högstadiet när man skulle hålla en “muntlig redovisning” och berätta om något kort för klassen, då de stackars få sekunderna var det alldeles på gränsen till den där tunna linjen som skiljer min comfort zone och landet utanför. Nu för tiden är den linjen way ute och cyklar, det kanske mer handlar om saker som jag inte vill göra av den ena eller andra anledningen.

I helgen spelade jag två bandymatcher, den linjen har flyttats framåt sedan den första matchen för nåt år sen. Men, i helgen var det min tur att stå i  mål, den linje jag har passat mig väldigt noga för att korsa hittills. Det har spelats x fotbollsmatcher och y innebandymatcher, men jag har aldrig (alltså aldrig) stått i mål. Det skulle liksom inte falla mig in att utsätta mig för något sådant. Mitt bandylag (Överlägset bästa dambandylaget i Umeå), har ingen fast målvakt utan vi rullar matchvis, alla hjälps åt. Det var min tur i helgen. Mot seriens bästa lag. I ett bandymål med arean 7.32 m2. Med en boll som har diametern 62.4mm.

Jag tror det är otroligbandyt viktigt att krossa den där linjen till sin comfort zone lite nu och då, töj på gränsen och flytta fram den ibland. Det är faktiskt nyttigt, och jäklar vad peppande när man precis har korsat den och känner att vilket grymt stort steg jag tagit. Vare sig det handlar om att ta i det där extra på gymmet (blodsmak i munnen är inte farligt!), ringt det där ûberjobbiga samtalet till din kanske framtida chef eller prövat en ny dipp till chipsen så vidgas din comfort zone och du blir lite rikare på mod, just för att du vågat.

Yes, jag stod en halvlek. Släppte in lika många bollar som veckan har dagar, men damn. Jag stod i mål. Det kommer inte hända fler gånger på ett tag, men om, jag säger bara om, så kanske jag ökar på räddningsprocenten bara för att jag en gång korsat den där jäkla linjen till min comfort zone?

Mitt råd till er blir därför;  Våga lite mer den här veckan, ni grejar det!


1 Comment

Branch Breaking Beauty · februari 23, 2014 at 8:39 e m

[…] är jobbigt att lämna sin ”comfort zone”, rent utav utmattande (Läs även Jennys syn på det hela). Men det ger en hel del tillbaka, inte alltid, men […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.