Jag är stolt över att ha yttrat mina första ord på kinesiska och faktiskt ha gjort mig förstådd. Visserligen är det inte något mer avancerat än hej, tack, jag mår bra osv. – men ändå! Jag vet inte hur många personer jag har lyckats irritera de senaste dagarna genom att ständigt gå runt med mina ”Learn Chinese”-appar och säga efter den inspelade rösten. Vad skulle vi göra utan dagens teknik?
Här i Hangzhou har jag träffat en tjej som läser två år över mig på industriell ekonomi i Lund. Hon har varit på utbytesstudier vid Zhejiang University i två terminer och talar obehindrat kinesiska med lokalbefolkningen. Så häftigt! Det öppnar verkligen upp för en helt annan typ av förståelse för kulturen och befolkningen. Men äventyret tar inte slut där. I sommar har hon fått jobb på det svenska konsultbolaget Centigo i Shanghai. Jag tror bestämt att jag också ska försöka lära mig kinesiska en vacker dag. I alla fall lite grann.
Johanna
4 Comments
Tove · June 13, 2014 at 3:58 am
Låter superspännande!
Sofie · June 15, 2014 at 11:09 am
Jag överlevde på “Ni hao” och min egen form av teckenspråk.
Dock var det väldigt oklart om det man fick in faktiskt var kyckling eller typ grodlår när man skulle beställa.
Så det finns kanske en poäng med att lära sig språket after all :)
Caroline · June 16, 2014 at 4:37 am
Pleco är en riktigt bra app att ha, då den låter dig rita in tecknen du ser :) Memrise är en bra app för att lära sig och öva på tecken. Den lär ut förenklade tecken, som de använder i Kina. Här i Taiwan är det traditionella som gäller. Kinesiska är svårt att snappa upp genom att bara lyssna, de pratar ju så fort!, men det är kul när man börjar lära sig mer av språket. :)
Nǐ hǎo #2 · December 30, 2014 at 6:08 pm
[…] och landets stora befolkning roll. Jag blev dessutom riktigt fascinerad av kulturen när jag läste vid Zhejiang University i somras. Men framförallt känns det som en spännande utmaning att ge sig in på ett språk som skiljer […]