Du trodde du var bra, va?

Trodde du att det räckte med att läsa en femårig civilingenjörsutbildning och att framtiden därmed skulle vara säkrad? Att fem tuffa år fyllda av matematik, teknik, föreläsningar, seminarier, laborationer och tentor skulle vara nog? Ledsen över att behöva göra dig besviken, men då hade du fullkomligt fel.

Redan under första studieveckan fick vi nämligen klart för oss att våra nuvarande kurskamrater är våra framtida konkurrenter. Förvandlingen sker över en dag. När vi väl står där med examensbeviset i handen så är vi allihopa likvärdiga i arbetsgivarnas ögon. Jo men visst, grattis, du klarade av det! Du tog dig igenom! Gläd dig en kort stund, det får du lov att göra. Men kom för guds skull sedan ner på jorden igen. För du var ju trots allt inte den enda som klarade av det. Nej, nej. Alla dina kurskamrater har gjort exakt samma sak som du och ni tävlar alla nu om exakt samma jobb.

Därför fick vi veta att det var viktigt att redan på en gång börja bygga sina meriter. Börja tänka på vad man ska syssla med vid sidan av studierna. Hur ska du annars lyckas särskilja dig från alla andra, som också har minst 300 hp i bagaget? Som har läst exakt samma kurser som du och har exakt likadana betyg? För vad gör dig så speciell? Som får arbetsgivare att haja till när de läser just ditt CV?

Nu kanske bilden går upp för dig. Hur viktigt det är. Men hur går man till väga då? Jo, lösningen är enkel. Det finns en rad olika punkter och det är bara att börja pricka av. Gå med i en förening – kanske i kåren eller sektionen. Eller någon annan allmännyttig organisation. Allra bäst är om du lyckas knipa någon position med titeln “chef”, “ordförande”, “president” eller liknande. Så att du får visa på dina ledaregenskaper naturligtvis. Det skulle väl se tjusigt ut på CV:t! Lika viktig är aspekten att börja odla sitt nätverk. För dina kontakter – det är det viktigaste du har. Och vad finns det för bättre sätt att skaffa sig kontakter, om inte genom studierna och studentlivet?

Vem söker vi? Du ska utöver utmärkta akademiska resultat ha erfarenhet från projekt och sociala engagemang,  starka ledaregenskaper samt relevant yrkeserfarenhet från extrajobb, praktik eller liknande.

Vad gäller studierna så måste du förresten skaffa dig en unik inriktning där med. Kanske fördjupa dig ännu mer åt något tekniskt håll, alternativt bredda dig genom att läsa kurser inom förslagsvis juridik och ekonomi. Och varför nöja sig med enstaka kurser när man kan läsa ytterligare en hel utbildning och slänga ihop en dubbelexamen?

Ett extrajobb på det – det måste vara det optimala! Det ger dig kontakt med näringslivet. Kontakter, kontakter. Återigen dess kontakter. Fast nja, det räcker ju inte med vilket arbete som helst. Du måste ha ett extrajobb relaterat till studierna, annars är det inte mycket värt. Då finns det alltid någon annan med något som slår högre.

Men, vänta lite nu… Om alla gör det här då? Om alla läser extra kurser, har ett deltidsjobb och engagerar sig i diverse ideella föreningar? Om alla har haft någon chefsposition och har lett något projekt i kåren? Då är vi ju tillbaka på ruta ett igen. Då är alla likadana trots allt och ingen utmärker sig ändå. Vilket bara betyder en sak – du måste hitta ytterligare något som särskiljer dig!

Kanske genom att vara aktiv inom någon idrott då? Nix, räcker inte det heller. Det är alldeles för vanligt – idrottar gör var och varannan människa. Hälsosamt är inne, likaså att ha en lagkänsla. Att kunna samarbeta och vara en team player. För att utmärka dig måste du i så fall vara så duktig att du tävlar på riksnivå. Då visar att du är en vinnarmänniska med självdisciplin. Annars är du ingen speciell.

Okej, okej, det var väl lite överdrivet. Och missförstå mig rätt, jag tycker det är underbart att man under studietiden får möjlighet att göra så mycket mer än bara att studera. Jag förstår också logiken i att man måste vara mer än bara sina studier. För vad ska annars skilja den ena från den andra, om inte just fritidsintressen, engagemang och personlighet?

Vidare leder ju faktiskt alla olika sorters engagemang, extrajobb m.m. till utökat umgänge. Du träffar fler människor och dessa blir till dina “kontakter”. Du utvecklar din sociala förmåga och din kompetens inom särskilda områden. Du får praktisk erfarenhet och får axla ansvar under ett tidigt stadium. Det ger dig jättebra träning, det är helt sant. Dessutom går studerandet ofta bättre om man sysslar med något annat roligt vid sidan om.

Men det är just där det borde stanna – vid att det ska vara roligt. Att man gör alla de här extra aktiviteterna för att man tycker om det, för att det är lustfyllt. De “bra grejerna”, meriterna, borde vara något man får på köpet – inte tvärtom. Man borde inte göra något bara för att det ska se bra ut på CV:t. Då blir det lätt till den här hetsen och stressen. Du måste göra mer och mer, hela tiden. Och har du alltför många bollar i luften är det lätt hänt att det inte blir så mycket vettigt av nånting.

Gör du något enbart för att du förväntas göra det, så tror jag heller ärligt talat inte att det blir särskilt bra. Snarare är det lätt att tappa bort sig själv och vem man egentligen är. Har du för mycket åtaganden som tar upp all din tid och tankeverksamhet så kommer du en dag att vakna upp och inse att du inte längre känner igen den personen du har blivit. Du har glömt bort vad det är du egentligen tycker om och vad du egentligen vill. För det är just där – inom det området som du brinner för – som du verkligen kan utmärka dig och skina.

Därför, mina vänner, tycker jag nu att vi sätter punkt för det här. Stanna upp och tänk efter. Blir du lycklig av det du gör? Om ja – bra, fortsätt så! Men får du snarare ångest och negativ energi – lägg ner det då. Njuter du inte av det du gör så kommer det ändå inte att gynna dig i slutändan.

Johanna