Vad ska du göra efter examen? Det må vara ett bra tag kvar, men redan från start på en ingenjörsutbildning börjar företagen presentera sig för att ge studenterna en bild om vad som väntar när de där fem åren är avklarade.
Men bilden är tyvärr ganska ensidig. I alla fall på mitt program. Jag som läser industriell ekonomi vet i princip tre möjliga vägar att gå: management consulting, bank och finans eller traineeprogram. Om jag inte sitter inne på en vass affärsidé och blir entreprenör såklart.
Egentligen vet jag ju att det finns många fler spår än så, men det är inte lika uppenbart vilka de andra är. För det är ovan typer av företag som marknadsför sig mot oss. Det är dit de flesta alumner har tagit vägen. Det är de jobben som gör sig synliga. Säkerligen är situationen liknande på ditt program.
Nu i dagarna när landets skolor sätter igång och vi åter hör om den akuta lärarbristen kom jag dock att tänka på en sak: vi ingenjörer kan ju också bli lärare! Det finns t ex både civilingenjörs-/lärarprogram på KTH, kompletterande utbildningar och projektet Teach for Sweden. Ingenjörer är ofta eftertraktade lärare i tekniska och naturvetenskapliga ämnen där bristen är särskilt stor.
Jag ställer mig själv inte helt främmande inför tanken. Kanske inte direkt efter examen, men någon gång i framtiden. Under mitt första år i Lund vikarierade jag lite på en grundskola vid sidan av och jag minns så väl den första lektionen jag skulle hålla. Biologi för åk 8. Hm, tänkte jag. Det här blir en utmaning. Jag visste ju av egen erfarenhet hur klasser kunde vara i högstadiet, speciellt när man hade vikarie.
Föreställ er då min förvåning när de här eleverna visade sig vara hur duktiga och engagerade som helst. Och när vi hade klarat av det teoriavsnitt som stod på schemat för dagen behövde jag inte fundera särskilt länge på vad vi skulle göra härnäst innan en elev räckte upp handen:
“Kan inte du plocka fram skelettet? Så kan vi ha förhör på skelettets delar?”
Jag trodde inte mina öron. Jag fick alltså gå och leta reda på gamle Benjamin i förrådet (vilket för övrigt kändes väldigt komiskt). Och inte bara överraskades jag av hur mycket eleverna kunde (varje liten skelettdel!) – utan framförallt hur entusiastiska de var om själva lärandet. Hur nyfikna och intressanta frågor de ställde.
Under den lektionen såg jag hur uppfriskande det är att arbeta med barn och ungdomar. Den aldrig sinande kreativiteten. Tänk att få uppmuntra och bygga vidare på den. Det, om något, är ju att arbeta med framtiden och kunna påverka. Som ingenjör tror jag dessutom att man har ett tankesätt som kan berika undervisningen. Och omvänt tror jag att undervisningen kan berika en med pedagogiska färdigheter som även vore till fördel ute i näringslivet.
Nu hade jag inte tänkt gå så mycket närmare in på själva läraryrket i det här inlägget, utan det jag ville lyfta fram är att det inte bara finns en naturlig väg att gå. Vi fäster ofta blicken på det som uppenbarar sig tydligast framför oss, men vågar man titta bortom det självklara så ser man att det gömmer sig ganska många spännande möjligheter där också.
Johanna
0 Comments