Vårbal i dagarna tre

Foto: Jon Nyström

Helgen har varit så fantastisk att jag inte ens vet var jag ska börja. Tillslut bestämde jag för att börja med att sova, och efter det äta pizza. Det kändes som ett bra beslut så här dagen efter fast festen fortfarande fortsätter. Vi somnar tillslut till ljudet av fest som aldrig tar slut. Melodifestivalen-låtar på hög volym blandad med Tracy Chapman och Lisa Ekdahl. Det känns som ett mellanstadiedisko fast vi är vuxna nog att bestämma själva hur länge vi ska vara ute. Det är som en parkfest bara det att det inte är några människor utomhus och vi öppnar fönstret och bara super in känslan av glädje, drömmar och längtan som strömmar ut högtalarna.

Allting började ett och ett halvt dygn tidigare. Lördag morgon bestod av att sätta upp håret i flera timmar, måla naglarna, få till kläderna, smycken och skor och hela staden andades förväntan inför Vårbalen. Eftermiddagen började med fördrink på gröngräset och det är ändå en häftig syn, med 200 studenter i frack och balklänning utanför fönstret. Solen stod högt på himlen och alla satt vi bara och njöt på filtar med jordgubbar och vindruvor.

Middagen på Norrlands nation var helt fantastiskt, men det är inte det som jag minns mest. Något som har följt oss genom hela kvällen, eller hela helgen kanske är bättre uttryckt, är musik. Körer avlöste varandra under middagen och när Mina killar sjöng Veroncia Maggios Välkommen in börjar alla applådera. Efter sittningen lyssnade vi när Norrlands manskör CV sjöng vackra serenader i en nedsläckt trapp med tända ljus och efteråt blev det vals och foxtrot, allt till liveband. Vi dansade låt efter låt och alla såg vi ut som lyckliga prinsessor som inte har gjort annat i sitt liv än att gå på bal.

Norrlands manskör Corus Virorum sjunger efter middagen. Foto: Jon Nyström

Natten fortsatte med sång och skratt och mera mat för de som blivit hungriga igen och framåt morgonkvisten begav vi oss ut på picknick i en park. Många hade droppat av under natten, men känslan av att sitta där med vänner från hela Sverige och se soluppgången är en häftig känsla. Först framåt lunch på söndagen begav vi oss hemåt, fortfarande inte trötta konstigt nog, och möttes av schlagermusik på högsta volym utanför fönstret.

När vi vaknar på måndag morgon känns det som att det är söndag. Inte för att ungdomar knackar på dörren och säljer nybakt bröd, som de gjorde hemma i Gryt på söndagar, och inte heller för att skolan bestämt sig för att ge oss ledigt denna måndag. Nej, helt enkelt för att vår söndag vävdes ihop med lördagen och istället för att helgen fick två dygn, hade den nu bara ett. Ett ovanligt, superlångt dygn och jag längtar redan till nästa Vårbal.

/Hannah

Hannah och Jon