Idag är en väldigt speciell dag, för mig. Idag är första dagen på mitt sista år på Civilingenjörsprogrammet Hållbar energiteknik. Det känns väldigt overkligt. Jag förstår inte riktigt vart de här fyra åren har tagit vägen. Jag har väldigt svårt att greppa att jag alldeles snart är färdigutbildad och i ärlighetens namn är jag lite rädd för att avsluta studierna. Vid det här laget kan jag plugga. Efter alla dessa år har man fått in rutinen. Hur ska det bli sen då? Är det meningen att jag ska kunna någonting? Jag är nervös! Nästan lika nervös som när jag tog de första stapplande stegen här på LTU för fyra år sedan! Men vet ni vad? Jag tog mig igenom det. Jag klarade mitt första år, jag klarade året därpå och så har jag fortsatt klara det. Hur nervös jag än är så kommer jag nog klara av livet efter skolan också!
Jag vet att många av er som just påbörjat era ingenjörsutbildningar är nervösa, kanske till och med lite rädda. Man vet inte vad som väntar en, allt är nytt och i ärlighetens namn rätt svårt. Det var i alla fall så jag kände. Därför vill jag avsluta det här inlägget med en gammal text som påminner mig om att det går. Såhär skrev jag 7 juni 2013, efter den sista tentan för det året:
Shit. Nu är det gjort. Shit. Och shit igen. Jag har tagit mig igenom mitt först år på Civilingenjörsutbildningen! Det känns helt otroligt. Det har varit väldigt kämpigt med tidiga uppstigningar med ekvationer, sen kvällar framför CAD-program och timmar och åter timmar på bussen tillsammans med Newtons lagar. Det har varit på gränsen till nervösa sammanbrott, tårar och samtidigt helt jävla fucking underbart. Jag har lärt mig så mycket. Jag har utökat min vänskapskrets med helt underbara människor. Jag har utmanat mig själv och insett att jag är kapabel till så mycket. Och vet ni vad det bästa är? Jo att det är FYRA år kvar av samma känslostormar!
Jag kommer klara av det och du kommer klara av det!
Mia
3 Comments
Greta · August 31, 2016 at 5:12 pm
Wow! Vilket härligt och peppandd inlägg Mia! :D
miahol · August 31, 2016 at 5:42 pm
Tack!
Johanna Öjeling · September 1, 2016 at 11:29 am
Håller med Greta, grymt inlägg Mia!