“We Brits have common sense. Others have something they call culture…”

Det finns många olika sätt att se på världen, och bara genom att vända kartan upp och ner förändras vår utgångspunkt totalt.

Jag läser en kurs som heter Interaktionsdesign och i veckan hade vi en gästföreläsare från England på besök. Helena Bernáld höll ett föredrag om interkulturell kompetens, om hur man beter sig i olika länder och skillnader och likheter som är viktiga att vara medveten om, i allt från vardagliga livet till arbetsresor i jobbet.

Och det tog inte lång tid innan jag var helt såld på hennes brittiska accent, hur hon börjar varannan mening med “Ladys and gentlemen” och hur hon ofta refererar till “a cup of tea”.

Helena började med att prata om hur vi börjar ett möte. Säg att vi är ett gäng från Sverige, Tyskland, Schweiz, Turkiet, Kina och England. Vad förväntar ni er ska hända när mötet öppnar?

– Den som leder mötet säger “Godmorgon, hoppas ni sovit gott. Här är dagordningen och nu börjar vi med första punkten”, säger en student från Sverige.

– Vi brukar börjar med att diskutera sport, säger en student från Turkiet. Sedan går vi igenom det senaste inom politiken och om det hänt något nytt i världen. Det brukar ta upp till och med en halvtimme och ganska strax efteråt har vi paus och då fattas alla viktiga beslut.

Den viktiga huvudpoängen med den inledande prat- stunden är att i vissa länder, t.ex. Turkiet, är det viktigt att etablera en kontakt och börja bygga en relation, innan man “get down to business”.

Helena pratade om att det är väldigt vanligt med kulturkrockar, inte minst i affärssammanhang där vi ofta vill vara effektiva, på våra egna sätt. Vilka kommer i tid till mötet? fortsätter Helena fråga oss.

– Tyskar, utropar någon.

– Och schweizare. Och svenskar. Om man bortser från studenter, fortsätter Helena med glimten i ögat.

Helena kommer från grunden från Sverige men flyttade till England där hon nu är gift och har två barn. Det var alldeles i början när hon kom dit som hennes man på skoj yttrade:

We Brits have common sense. Others have something they call culture…

Helena säger att vi ofta ser oss själva som representanter för ‘det normala’, och kan tycka att andra kulturmönster eller beteenden är underliga – vi ser helt enkelt omvärlden genom de kulturella glasögon vi fått med oss under vår fostran i en specifik kultur.

Helena försöker också trycka på hur viktigt det är med kulturella erfarenheter. Hon föreläser för universitetsstudenter på olika globala projekt inom Computer Science varje år. Och när de senare blev kallade till arbetsintervju och berättade att de jobbat med en grupp studenter från ett annat land, fokuserades resten av arbetsintervjun endast på de erfarenheterna och vad de lärt sig från det.

Idag räcker det inte med att kunna ett språk. Du måste även kunna hantera den kultur där språket talas.

I en artikel i Språktidningen har de utsett Sverige till det land som är bäst på engelska som andraspråk. Helena pratade om att de som har en hög nivå på engelska, med ett gott uttal, som till exempel många svenskar har, kan leda till kulturella förväntningar från någon med engelska som modersmål.

Om någon med en tydligt utländsk brytning i samtal med en infödd engelsktalande gör några kulturella “klavertramp”, så är det lättare för denne att bli förlåten, medan någon med utmärkt engelska, utan märkbar brytning, förväntas kunna det sociala språket. En svensk som glömmer att säga “please” och “thank you”, tex, oavsett hur bra hans eller hennes engelska är i övrigt, kan därför stöta på problem.

Innan hon går passar hon på att säga att det är mycket trevligt att vara tillbaka i Sverige ibland. Och här är också det enda land där studenterna kallar henne vid förnamn, redan innan lektionen har börjat.