Visa ord av en astronaut

Hej svej!

Jag har gått med i ESTEC’s egna kör! Det finns många saker man kan göra här när man inte jobbar, det finns tex en swimmingpool, ett gym, en golfbana (!), tusen olika klubbar (okej, kanske inte riktigt, men vinprovning, do-it-yourself, klättring och bordtennis är några saker man kan prova på). Kören har övning på torsdagar och just nu förbereder vi oss för en konsert i januari. Det är inte speciellt seriöst, men väldigt roligt och ett bra sätt att lära känna andra än de man jobbar med.

En torsdag för några veckor sen hade vi övning, och i salen brevid pågick ett stort möte. Det såg sjukt officiellt ut, det var många viktiga kostymnissar och dräktbeklädda damer som rörde sig i och utanför lokalen. Vi blev nyfikna och när de var klara och vi hade paus gick vi in och kollade. Där inne var det långbord med flaggor, en representant från varje ESA-medlemsland. Riktigt fancy. Vad gör man i en sån situation? Man hittar sin flagga, sätter sig på stolen och tar en bild såklart. Tre sekunder efter att bilden nedan togs kom en vaktmästare in och sa att vi nog borde avlägsna oss. Vi frågade vad för slags möte som pågick, och tydligen var det ett riktigt toppmöte som ägt rum under dagen. Man hade bestämt vilka länder man skulle ta emot astronautansökningar från härnäst, samt vilka astronauter som skulle skjutas upp till Internationella Rymdstationen nästa gång. Medans de diskuterade det, hade vi sjungit för full hals i rummet brevid. Joråsoatte…

Annars har ännu en vecka på satellitfabriken har förflutit och den har varit intensiv, minst sagt. Under helgen har några kompisar bott hos mig, då veckans stora happening har varit ESTEC open day! Nedan ses några bilder från det. ESTEC open day är en dag när allmänheten har chans att besöka ESA, kolla in testcentret här (där man testar satelliter), träffa astronauter, bygga modellraketer och gud vet vad. Under hela dagen kom nästan 9000 besökare, så ni kan ju tänka er att det var rätt smockat! Jag var volontär, och hjälpte till i en av föreläsningssalarna.

På översta bilden syns Erasmus Center här på ESTEC, i taket hänger en modell av Internationella Rymdstationen (ISS, eller International Space Station). Den stora grå grejen i nedre högra hörnet av bilden är en fullskalig modell av Colombus, som är den europeiska delen av ISS. På bilden i mitten är jag samt mina två roomies, Marta och Tara. Marta är från Portugal och också ingenjör och praktikant här på ESA. Tara är från Australien, jag delade en video med henne för några veckor sen! På nedersta bilden är några kompisar till oss: Dillon från Irland, Stephanie från Storbritannien, Hannah från Canada och Florian från Schweiz.

En av föreläsningarna  i salen där jag volonterade var med Claudie Haigneré. Det är en riktigt superkvinna, minst sagt! Hon har varit astronaut, forsknings- och teknologiminister i Frankrike, har två doktorstitlar och jobbar nu som rådgivare till generaldirektören av European Space Agency. Jag har ingen bra bild från föreläsningen, men det här är hon:

Efter presentationen hon hade fick hon en intressant fråga, nämligen: “Vad skulle du säga till unga kvinnor där ute som skulle vilja göra det du har gjort?”. Jag tyckte det var en väldigt bra fråga, så jag filmade hennes svar. Videon är superdålig, men här är vad hon sa:

“Desire, dream, be patient. I told you that the moon landing is what inspired me. If I wouldn’t have tried, my dream wouldn’t have become reality. To try, is the important part. Maybe it’s not the first step, maybe it will come later on, maybe the first door is not the right one. I enjoyed being a medical doctor, but when I saw the call for being an astronaut it was clear for me that I have to go. To dare, to do, to try it. It’s easier when you have the support of your friends and family, which was the case for me, but never think “it’s not for you”. And what I can say to these young girls, don’t let anyone tell you “it’s not for you” or “it’s not possible”. If you want to try, you try. If its a success, its a success. If it doesn’t work, you will try some something else, but you will find your limits yourself. Don’t let anyone tell you you’re limited.

Then it’s a lot of work for sure. Science, learning, training, simulators, the swimming pool with hours and hours of training. We have a lot of training in Russia, and after a while you think “I’m ready. I’m confident. I know the system. I know all the elements.” And our Ruissian trainers say “No. *här säger hon nåt på ryska*”, and that means: “nothing will ever go as it’s planned during training”. This is something interesting, because even though you are well prepared, there will be some obstacles.

When I’ve been working with Amerikan, Russian, European, Japanese and Chinese colleagues, I’ve found it’s not only science. It’s a human adventure. That is something I would like to say to the young girls, as a representantive of science and engineering, that it’s not something very hard, rigorous, without social links. It’s not at all that! It’s also life and contributions to the future. We have the tools! But they are not enough, we also have to think of how to use them. We have the tools to change the world, even humanity. So that’s interesting, and that’s a motivation for me. Because it’s not ‘just’ a science project or a space mission as usual, or technical developments, it’s also a way to think outside of the box. Science of technology can be the main road for the future, but there are also emotions and humanity, not just rationality. We are human beings, and that’s incredible. It’s so interesting with different careers, but in space, also for the young girls, there are a lot of possiblities. You can work with the aerospace industry, with engineers, and all the different disciplines of space activities. So, come, enjoy it!”