Den här terminen har verkligen försvunnit för mig. Det är verkligen som Kristina skriver i inlägget Masters of Masters, aldrig förr har jag haft så lite schemalagt och aldrig förr har jag arbetat så hårt! Just nu läser vi våra sista kurser innan examensarbetet drar igång. En av kurserna, Energiteknisk huvudkurs, har gått över hela terminen och är ett stort och väldigt uppskattat projektarbete. Klassen är uppdelade i grupper om två och tillsammans får vi lösa ett problem som på något sätt är kopplat mot verkligheten och speglar en verklig arbetsuppgift för en civilingenjör. Jag och min kollega har fått ett uppdrag på värmeverket i min hemstad där vi ska reducera deras kväveoxidemissioner. Låter det komplicerat? Det tyckte i vart fall jag när vi fick uppgiften presenterad för oss! Där ett tag var jag nästan övertygad om att vi skulle misslyckas!
På något märkligt sätt har jag under, snart, fem år blivit drillad till en riktigt problemlösare. När jag gick in i det här projektet visste jag och min kollega väldigt lite om kväveoxider, rosterpannor och förbränning över huvud taget. Nu sitter vi här och har fullföljt välorganiserade tester som följt en full faktoriell försöksplan, vi har gjort regressionsanalys på resultatet och valt ut lämpliga inställningar för pannan. Egentligen är det lite för tidigt att säga något ännu, vi måste låta pannan köra på de inställningar vi valt ut resten av veckan men hittills ser det väldigt bra ut. Det känns så sjukt, så otroligt och så coolt! Allt de vi inte visste har vi tagit reda på. Det vi inte kunnat ta reda på har vi arbetet runt. Vi har arbetet hårt och just nu känner jag att jag verkligen är redo att ta mig an mitt exjobb. Den här känslan kommer jag ta vara på, den tänker jag gömma undan någonstans i hjärtat så jag kan ta fram den igen när nästa hinder längst vägen dyker upp!
Bilden är lånad härifrån.
Mia
0 Comments