Sluta försöka bli så omtyckt hela tiden!

Hur mycket av det vi gör gör vi för vår egen skull och hur mycket gör vi för att behaga andra? För att vi vill bli omtyckta?

Det funderade jag på när jag läste Sheryl Sandbergs bok Lean In: Women, Work and the Will to Lead. Ni vet, hon som är COO på Facebook och har arbetsgivare som Google och McKinsey & Company på sitt CV? Boken lyckades fånga min uppmärksamhet hela vägen från Göteborg till Köpenhamn så det finns helt klart intressanta tankar i den.

I ett avsnitt beskriver Sandberg Heidi/Howard-syndromet – hur en man som är framgångsrik, utåtriktad och nätverkande uppfattas på ett positivt sätt, medan en kvinna med samma egenskaper uppfattas på det motsatta. Vår önskan om att bli omtyckta gör följakligen att vi inte tar för oss lika mycket som vi kanske egentligen borde.

Nu är det fruktansvärt orättvist om det är så här, men jag tror samtidigt att det inte vore annat än sunt om vi slutade bry oss så mycket om att försöka bli omtyckta i alla sammanhang. Inte bara för att inte låta oss hållas tillbaka, utan också – kanske ännu viktigare – för att inte låta oss utnyttjas.

Jag brukade själv vara den som alltid ville bli omtyckt. Av allt och alla. Som agerade på det sätt jag trodde skulle uppskattas av andra. Och ja, man blir omtyckt och det fungerar bra – ända till den dagen då man möter någon som ser rakt igenom en och utnyttjar ens “svaghet” för sin egen vinning. Står man dessutom i beroendeställning till personen i fråga, t ex en överordnad, blir det en stor smäll man får ta.

För vi kommer inte ifrån det faktum att det alltid kommer att finnas människor som inte räds att dra fördel av andras välvilja. Som kör med en tills de upptäcker var gränsen går. Som kommer att fortsätta köra så länge ingen säger stopp.

Kanske är just den hårda vägen det enda sättet att lära sig på. När man inser att den enda som kan förändra situationen är en själv. Genom att stå upp för sig själv och säga ifrån. Genom att sluta alltid försöka vara andra till lags och sätta sig själv i första rummet för en gångs skull.

Dessutom är det omöjligt att bli omtyckt av alla. Dels för att alla människor är olika och har olika prefenser, dels för att det alltid finns någon som inte är villig att förändra sin attityd. Så varför ödsla energi på att försöka?

Då märker man också hur oerhört befriande det är att inte alltid behöva tänka på vad andra kommer att tycka, utan att kunna vara precis på det sätt man själv känner för.

Johanna