I våras tipsade en kompis mig om en bok. Meningen med hela skiten heter den, av Nina Åkestam. Jag började läsa och fastnade för ett visst avsnitt som jag fortfarande kommer att tänka på lite då och då.
Det tar upp en övning som kallas för 85-åringen. Övningen går helt enkelt ut på att fundera på vem man vill vara som 85-åring. På var man vill befinna sig, vilka människor man vill ha omkring sig och vilka historier man vill berätta om sitt liv. Och på vad man kan göra idag för att bli den 85-åring man vill vara.
Jag funderar på vad för slags historier jag vill berätta för mina barnbarn. På vad jag vill ha gjort under min livstid. Funderar på vilka val jag har gjort hittills och varför. Arbeten är en typisk sådan sak som speglar vad man tycker om. Fram till nu har jag t ex alltid jobbat med service på ett eller annat sätt. Vad har dragit mig dit?
Jag har kommit fram till att det i grund och botten handlar om att jag tycker om att göra andra människor glada. För oavsett om det var på äldreboendet, hotellet, lyxbiografen, restaurangen eller servicecentret så har drivkraften alltid varit densamma. Jag har velat att varje kund ska lämna stället med ett leende på läpparna. Jag blir helt enkelt glad av att glädja andra.
Så när jag (förhoppningsvis) sitter där, 85 år gammal, vill jag kunna säga till mina barnbarn att i mitt liv har jag minsann lyckats glädja många andra människor.
Exakt på vilket sätt återstår att se.
Hur vill du själv föreställa dig som 85-åring?
Johanna
0 Comments