Grattis till guldet… och ingenjörsyrket!

I min korridor prenumererar vi på en tidning. Süddeutsche Zeitung heter den. Den är i formatet A1/2 och har pytteliten text. Inte ett helt optimalt format med andra ord, varför jag dessvärre heller inte brukar ägna den alltför stor uppmärksamhet. I morse fanns dock redan en artikel uppslagen och jag började läsa. “Kein Botox für mich, leider”. Ingen botox för mig, tyvärr. Det handlade om den franska skådespelerskan Marion Cotillard och rubriken talar väl för sig själv.

En fråga i texten fick mig att haja till. En fråga, som Cotillard redan hade fått tidigt i sin karriär. Tror du att det kommer att finnas några roller till dig i framtiden? Och frågan är ju befogad. Det är bara att inse faktum. För de flesta stjärnor är karriären begränsad. Vad ska de hitta på därefter? Har ni någonsin funderat på vad som händer med alla dessa skådespelare, tennisproffs och fotbollsstjärnor, när vi inte längre ser och hör om dem?

Visst, många fortsätter naturligtvis inom sport- och nöjesbranschen eller vad de nu kan tänkas vara framstående inom. Blir förbundskaptener, expertkommentatorer, inspirationsföreläsare eller programledare. De dyker upp i rutan lite titt som tätt. Har man redan en känd profil och besitter en expertis inom ett visst område så kan man naturligtvis dra fördel av det. Men jag tycker också det är roligt när de vågar byta riktning. Vågar investera tid för att utbilda sig inom ett helt annat område de brinner för. Ett område, som vid en första anblick kanske inte tycks har något med det tidigare att göra.

Därför såg jag det som ett glädjande besked när nyheten om att Charlotte Kalla ska bli ingenjör kom ut för knappa månaden sedan. Det är ÅF som har skrivit kontrakt med Kalla och de har tidigare även fått med Susanna Kallur på tåget.

Och jag är inte bara glad för Kalla och Kallurs skull, utan även för ÅF:s. Tänk bara på vilka slags ingenjörer dessa idrottsstjärnor kan komma att bli. Vad de kan bidra med genom sina erfarenheter och personligheter. Men en sådan målmedvetenhet och ständig strävan efter förbättring. Och framförallt med nya perspektiv.

Häftigt, säger jag!

Johanna