Mellan böckerna, kaffemaskinen och kramar

Dagarna består att webbuppgifter, förskolehämtningar, labbrapporter, sjuka barn, tentaplugg och allt det där andra som tar tid. Just nu känns det som att allt tar längre tid än vanligt. Kanske är det för att hösten varat ganska länge här uppe i norr, ja vi har ju nästan fått vinter med tanke på all snö, och med hösten kommer de eviga förkylningarna. Ingen kommer undan, frågan är bara hur länge och hur hårt den förbenade förkylningen drabbar. Hjärnan blir seg samtidigt som laborationerna blir fler och mer krävande, samtidigt som tentorna närmar sig. Vi försöker förebygga med blåbär, ingefära och diverse frukter och sedan, när vi väl är drabbad, kurera med ännu mera vitaminer och mineraler.

Här är en bild som jag tog för några veckor sedan. Hösten här uppe verkligen underbar.

De närmaste dagarna kommer jag spendera hemma. Jag och min labbpartner i elektrotekniken skrev klart rapporten för den sista labben igår. Idag hoppas jag på att min labbpartner i matematisk statistik godkänner de sista ändringarna i rapporten om regressionsanalys och skickar in den. Jag har gjort den sista webbuppgiften, och blivit godkänd. Det enda som återstår är att arbeta sig igenom alla gamla tentor som finns tillgängliga. Att bläddra igenom anteckningar och kurslitteratur. Att känns ångest över det man inte förstår och glädjerus när allt faller på plats. Allt det där görs bra i grupp men just nu görs det ännu bättre hemma. Här kan jag försöka isolera mig emot fler smittor och ta hand om min sjuka familj. Här kan jag gå runt i mjukisbyxor och med håret i en boll på huvudet och utan en tanke på att vara presentabel . Här kan jag gå mellan böckerna, kaffemaskinen och kramar från dem som betyder mest.

Mia