Att välja bort

När min stress var som värst och fick mig att må dåligt var jag tvungen att börja prioritera. Att välja borta saker jag tyckte mycket om. Vid det laget var jag alltid upptagen. 100 % skola, två extrajobb, träning, vänner och pojkvän. Gärna lite resor som ibland krockade med tentor.
Ofta var känslan, att om jag inte gör det här så kommer jag inte heller lyckas i mitt liv. Tar jag inte det här jobbet kommer jag inte få chansen att bygga upp min karriär.

Allt det som min värld innehöll hade jag byggt upp och grundade min identitet på. Det är tufft att börja dra ner på saker man tror är livsviktiga.

Jag avslutade ganska mycket på en gång. Tog en paus från skolan, avslutade ett av jobben och la det andra jobbet vilande. Drog ned på sociala kontakter rejält. Nu var mitt mål att slappna av och att tänka på mitt eget välmående. Varför hade man aldrig haft det som prio ett tidigare?

Det första som slog mig var att det var så sjukt skönt att slippa tänka på allt. Skola, måsten, jobb, prestationer, bry sig om andra människor och oroa sig över vad andra tycker om mig.
Det andra var att jag kände mig vilsen, jag hade byggt upp en identitet med prestationer och att vara socialt utåtriktad.
Nu var det bara jag, en känsla av tomhet, tankar och känslor.
Vem var jag utan prestationer, glädje och energi?

Det här kom att bli en av de viktigaste perioderna för mig. Det är en ganska häftig känsla, att ta bort allt man inte behöver längre och sedan ta in de saker som är absolut viktigast för mig i mitt liv. Att känna sig ren och ärlig mot sig själv.
Och framför allt att mina tankar inte behöver definiera vem jag är.

Tidigare tackade jag JA till en massa annat, vilket resulterad att jag tackade NEJ till mig själv.
Nu tackar jag först JA till mina egna önskningar och låter det andra härliga komma med längst vägen.

Kram på er!