Det första året på K-sektionen

Februari månad närmar sig sitt slut, vilket innebär att mars och ansökan till högskolor och universitet landet över närmar sig med stormsteg. För två år sedan satt jag hem-hemma (som på studentspråk betyder “hemma där mamma och pappa bor”) och var stundom supertaggad på att söka utbildning, stundom hur osäker som helst och nära att ta bort min ansökan från antagningstjänsten.

Nu i efterhand har jag insett att osäkerheten grundade sig i att jag inte alls visste vad som väntade mig under mitt första år på utbildningen – kontrollfreaket inom mig oroades av att inte kunna finna information om utbildningen ur ett students perspektiv. Med facit i hand blev det ju hur bra som helst, även om jag inför mitt andra år gjorde ett byte från kemiteknik till bioteknik. Och för att lugna er oroliga själar som just nu sitter och funderar på huruvida en kemi- eller bioteknisk utbildning är den rätta för er tänkte jag i detta inlägg dela med mig av mina erfarenheter från mitt första år på Kemi- och biotekniksektionen.

Introduktionen, också känd som Nollningen, på LTH var mycket bättre än förväntat. I början av september får man som nyanländ teknolog ta del av två nollningar: en på sektionen man tillhör och en på kåren som är gemensam för hela campus. Även om mina bästa nollningsminnen kommer från sektionsnollningen, upplevde jag även kårnollningen som jättebra. De flesta eventen som är gemensamma för hela kåren utgörs av olika tävlingar sektionerna emellan , vilket är ett ypperligt tillfälle att sprida sektionsanda och visa vilken sektion som är bäst på hela campus (K såklart).

Ett par veckor innan nollningen drar igång blir man uppringd av sin personliga phadder som ringer upp mest för att checka läget och kolla om man har några frågor. Detta var något som jag verkligen uppskattade eftersom att jag hade väldigt många frågor som endast kunde besvaras av en äldre student.

När man anländer till K-sektionen blir man placerad i en phaddergrupp som består av uppemot 20 personer som är minst lika förvirrade som en själv och ett gäng phaddrar som är riktigt taggade på att lära en allt om livet på K, på LTH och i Lund. Aktiviteterna den första veckan sker till stor del endast med sektionen, innan man i slutet av veckan fasas ut på campus för att ta del av event med andra sektioner.

Avslutningsvis kan jag säga att dessa fyra veckor är bland de bästa jag varit med om. Man ges så otroligt många chanser att träffa nya människor och variationen på aktiviteter är enorm. Jag själv var phadder under 2014:s nollning, och har i och med det fått en större inblick i allt jobb som läggs ner på att ge de nyanlända studenterna den allra bästa mottagningen de kan önska sig.

Bild från min nollning – lånad från www.ksek.se

När det kommer till studierna har det för min del gått bättre än förväntat. Jag överlevde mitt första år på LTH utan några större motgångar, och om det beror på bra studieteknik eller tur vet jag inte. Jag väljer att tro att det första alternativet är anledningen till att jag klarade mig.

Upplägget på kemi- och bioteknikprogrammen har ändrats lite från det året jag började för att studenterna ska läsa två kurser parallellt (istället för upp till fyra som vi gjorde). Ett läsår är uppdelat på två terminer. På LTH är dessa terminer även uppdelade i två läsperioder. Ett läsår motsvarar alltså fyra läsperioder. Studerar man på heltid motsvarar ett läsår 60 hp, och generellt läser man 15 hp per läsperiod. Kurserna motsvarar i snitt 7.5 hp var – vissa kurser kan vara större, medan vissa kan vara mindre. För att få CSN måste man under sitt första år av universitets/högskolestudier samla på sig 37.5 poäng, som sedan ökar till 45 hp för resterande år.

Under det första året läste jag mestadels matematik och olika inledande kurser i kemi och kemiteknik. Matematikkurserna bestod främst av endimensionell analys, men även av några poäng linjär algebra. Det var dessa kurser som jag upplevde som svårast under mitt första år. Från gymnasiet var jag van vid att kunna använda olika matematiska samband och nu var jag helt plötsligt tvungen att kunna bevisa cossinussatsen. Att inte längre ha tillgång till varken miniräknare eller formelsamling var också en stor omställning. Jag förstår inte än idag hur att kunna alla standardvinklar eller trigonometriska formler utantill ökar min förståelse för matematik. Matte var inte mitt starkaste ämne i gymnasiet vilket gjorde att jag var orolig för hur högskolestudierna i detta ämne skulle gå. Som tur var fick jag fort nys om Matematikblogg.se – en sida som drivs av en lektor i matematik. Jonas Månsson, som driver sidan, undervisar i bland annat endimensionell analys och har (som komplement till den lärobok vi använde oss av) lagt upp videos på youtube där han förklarar de olika avsnitten. Detta var verkligen något som hjälpte mig – särskilt de gånger man missade någon föreläsning.

Kurserna i kemi och kemiteknik tog jag mig igenom utan några större problem. Kurserna innehöll mestadels grundläggande kunskaper som jag har haft stor användning av under mitt andra år. Som kemist måste man spendera oändligt många timmar i labbet, och kurserna jag läste under år ett var en bra introduktion av olika tekniker och strategier som har används flitigt även under detta läsår. Det jobbigaste på den här fronten var kursen som behandlade Matlab. Matlab är som en väldigt avancerad miniräknare (man måste programmera) med funktioner du inte visste att du behövde förrän du introducerades för Matlab. Trots att jag väldigt sällan har stora problem med teknik, hade jag väldigt svårt för Matlab – särskilt i början. Nu i efterhand tror jag att svårigheten grundade sig i min brist på kunskap i och intresse för programmering samt min illvilja att inse att jag faktiskt var tvungen att lära mig det.

En tenta är egentligen som ett gymnasieprov – bara att den är mycket mer omfattande. De största skillnaderna från gymnasiet var att tentorna kräver att man lär sig mycket mer samt tiden det tar att skriva den. Från gymnasiet var jag van vid att man fick två timmar till ett matteprov – till en mattetenta ges en skrivtid på fem timmar (vilket innebär att man måste ha med sig mycket mat).

På LTH har vi något som kallas för tentavecka som är precis vad det låter som. En vecka då alla tentor äger rum. Nytt för detta läsår är även att veckan innan tentaveckan är fri från föreläsningar och övningar – man har alltså en extra vecka att ägna till bara plugg. Jag själv är ett stort fan av upplägget med tentaveckor. Nu är jag i och för sig väldigt van vid att ha det så här, men jag har svårt att se att jag skulle klara av att ha det på något annat sätt.

När det är dags för tenta har jag med mig minst lika mycket mat som på bilden ovan + batterier (in case att räknaren dör) + handkräm (bra om man blir uttråkad)

Innan jag kom till LTH trodde jag att antalet fria timmar skulle landa på 0 och att min vardag skulle bestå av att plugga och sova. Oj vad fel jag hade. Självklart så pluggar vi mycket, men långt ifrån så mycket som jag trodde att jag skulle behöva göra. Den lilla lediga tid jag har går just nu mest åt till allt arbete med Styrelsen.

Under mitt första år försökte jag hitta på så mycket saker som möjligt. Jag engagerade mig i sektionslivet så fort jag fick chansen, hängde på korridorsfester, dansade mig svettig i Gasquesalen och hängde med mina fina vänner. Även om man inte engagerar sig som funktionär på sektionen kan man självklart delta i alla aktiviteter. Varje läsperiod brukar det anordnas pubar, olika idrottsevenemang och liknande. Något jag var dålig på att få in under mitt första år var träningen, men det är något jag känner att jag har blivit mycket bättre på under detta år.

Du som är osäker på om ni kommer att “hinna med fritid” kan jag lova att det kommer du. Det kanske kommer att ta ett tag innan du känner att du kan hålla alla bollar i luften, men jag tror väldigt starkt på rutiner. Om du redan i början tar för vana att gå till gymmet två gånger i veckan kommer du garanterat att hinna med att träna två gånger i veckan under den tid du tentapluggar. Vill man så kan man!

Bild från en av alla pubar som ägt rum under min tid som K-are

Det här blev ett köttigare inlägg än vad jag hade tänkt mig – tänka sig att lilla jag har så mycket att berätta. Cred till er som läste hela inlägget. Om du har några frågor är det bara att kommentera så svarar jag så fort jag bara kan.

Kristina