5K

När jag läste Ellens inlägg för några dagar sedan blev jag otroligt motiverad att ta tag i mitt tränande. Powerwalks har de senaste åren utgjort den klara majoriteten av mina motionstimmar, men nu blir det ändring. Idag klarade jag nämligen av någonting som jag inte har kunnat göra på fyra år på grund av dåliga knän. Jag sprang fem kilometer, och dessutom gick det på under en halvtimme! Dagen till ära bestämde sig även Stockholm för att bjuda på sommarens hittills finaste väder så det var en härlig paus från mattestudierna.

Något jag insåg efter löprundan var att kicken man får av att lösa ett svårt mattetal helt klart går att jämföra med känslan av att ha nått sitt träningsmål. Man står där på andra sidan mållinjen, blickar ut över det man har åstadkommit och kanske ger sig en klapp på axeln. Sedan vänder man sig om, fäster blicken på nästa mål, tar ett djupt andetag och beger sig ut på nästa etapp. Blandningen av att känna sig psykiskt stark och fysiskt slutkörd efter ett träningspass är även en intressant motvikt till hur man känner sig efter ett långt pluggpass – mosig i hjärnan och sprallig i kroppen. Jag inser nu att det är viktigt att ha en balans mellan båda delar, för att på så sätt kunna orka springa hela vägen över nästa mållinje oavsett om målet utgörs av att prestera ett visst betyg, eller nå ett visst träningsresultat. Visst låter det banalt, men balans är ju ändå någonting att sträva efter.

Belönar mig själv med en eftermiddagsfika innan kvällens jobbpass. Passar även på att läsa ut en av de bättre böckerna jag har läst i år. Lean in av Sheryl Sandberg – läs den!