Blir vi nångosin redo för klassåterträff?

Min högstadieskola i Valdemarsvik.

Plötsligt händer det. 10 år gångna och till hösten fyller jag 26 år. Jag vet inte om jag har längtat eller fasat för den här stunden. Jag har nått den åldern när SJ inte längre tycker att jag får åka tåg med ungdomsbiljett och jag har passerat den magiska gränsen halvvägs till 50.

Till hösten blir jag vuxen. Färdig civilingenjör i Teknisk fysik. Det låter ju ganska maffigt. Med en specialitet i reglerteknik och entreprenörskap, kan jag ju lägga till för den intresserade. Står den ivrige lyssnaren kvar kan jag ju dra till med att jag pratar tre språk flytande. Det är ju mer än jag gjorde på högstadiet iallafall.

Jag undrar om man någonsin blir redo för en klassåterträff. Om livet kan förbereda en för känslan att vara 15 år igen. Med tandställning, finnar och samma kompisgäng. Vissa minns det med glädje, andra med fasa. Jag minns oändliga bussturer och hur vi längtade efter att få flytta hemifrån. Jag funderade över om jag ville satsa på dans eller matte resten av livet. Och i slutändan blev det inget av det.

Så som himlen ser ut
en tisdag över skolans
kommunala korridorer
Klockan fyra i oktober
Strax innan det mörknar
och det luktar från bespisningen
av halvhjärtad husmanskost
och löven ligger klistrade
mot marken

Jag undrar ofta vilka val i livet som har gjort att jag är den jag är idag. Jag tror min mattelärare hjälpte till. Och det faktum att mamma och pappa aldrig satte mig i balett vid tre års ålder, var nog enbart till fördel för min framtida karriär som ingenjör. Men jag hade nog önskat att jag hade haft fler kvinnliga förebilder, en storasyster som visat hur mycket häftig teknik som finns i världen och vilka möjligheter det finns som ingenjör.

Jag fick ett mejl idag där en tjej skrev att hon gärna ville se fler kvinnliga ingenjörer och fysiker, men samtidigt tycket det är svårt att ge råd till unga tjejer då hon vet hur tufft det är att vara ensam. Det är sådana stunder jag känner att jag valt helt rätt. Och att Womengineer är den storasyster jag alltid velat ha.

/Hannah