Lourdes Valencia Castillo

Published by Emelie Emanuelsson on June 23, 2020June 23, 2020

Möt Lourdes Valencia Castillo. Hon är Construction Engineer (byggnadsingenjör) specialist på UNICEF och har jobbat över hela världen i utsatta områden. Efter att ha utbildat sig till arkitekt ville Lourdes bredda sin kompetens och läste till byggnadsingenjör vid Malmö Universitet. Läs mer om hennes resa här. 

Hej Lourdes! Hur såg din resa till ingenjörsyrket ut?

Jag föddes i Peru och åkte som 17-åring till Rumänien på stipendium för att utbilda mig till arkitekt. Efter att ha jobbat som arkitekt i Peru flyttade jag till Sverige. Tyvärr var det lågkonjunktur i Sverige när jag flyttade hit och arkitektyrket är ett av de första yrkena att påverkas av en dålig ekonomi. Jag jobbade dessutom endast i korta arbetsprojekt och det fick mig att känna mig otrygg. Som tur var reda fick jag reda på att man kunde vidareutbilda sig genom att lägga på ytterligare utbildningar om man har yrkesexamen från utlandet. Då bestämde jag mig för att läsa till byggnadsingenjör vid Malmös Universitet. 

“Som arkitekt är man mer begränsad, som byggnadsingenjör får man arbeta i ett mycket omfång av arbetsområden. Man kan bli projektledare på byggnadsprojekt, besiktningsman, och mycket mer.” 

Lourdes Valencia Castillo

Mina kollegor tyckte det var galet att jag skulle gå tillbaka till skolbänken och mina nyfunna klasskamrater trodde först jag var kursassistent. Men med tiden blev mina kursare som mina kollegor, jag integrerades jättebra i gruppen och universitetstiden lyfte verkligen upp mig. Någonting som jag verkligen märkte stor skillnad på mellan utbildningar utomlands och i Sverige är att svensk utbildning har mycket stort fokus på miljö och hållbarhet. 

“Som arkitekt hade jag bred kunskap om proportioner, färg och form men dålig koll på ekonomi, miljöaspekter och utförande. Tack vare att jag kunde bygga på utbildning kände jag mig nu mycket säkrare i min yrkesroll”.

Lourdes Valencia Castillo

Hur var universitetstiden?

Den största skillnaden från min arkitektutbildning i Rumänien är att jag lärde mig bli en problemlösare när jag utbildade mig till ingenjör. Men det jobbigaste var att gå tillbaka till skolan efter att ha jobbat i 15 år. Plugga på nätterna var ovant och matematikkunskaper behövdes uppfriskas. När jag kände att det var helstopp, och pluggmotivationen inte fanns där, försökte jag träna eller gå ut och springa för att tänka på något helt annat. Det gjorde att jag kunde se problemet på ett nytt sätt när jag satte mig med det igen.  

Vad hände efter Malmö Universitet?

En dag ringde MSB (The Swedish Civil Contingencies Agency) och frågade om jag ville jobba som byggnadsingenjör i deras FN-organisation. 

“I Peru har vi en helt annan samhällsstruktur än i Sverige, mycket fattigdom. Det hade därför varit en dröm sedan barnsben att få jobba med att hjälpa fattiga.” 

Lourdes Valencia Castillo

Mitt första projekt var 2011 i Uganda, sedan 2013 i Jordanien för att hjälpa flyktingar och 2014 jobbade jag med att hjälpa till efter översvämningar i Etiopien. Sedan jobbade jag med röjningsarbete efter jordbävning i Nepal och därefter hjälpte jag bygga skolor åt UNICEF i Bangladesh. 

Du har verkligen jobbat över hela världen! Och med människor från hela världen. Hur har det varit?

Som ingenjör jobbar du sällan ensam och ibland med människor med olika erfarenheter och arbetssätt. Det är därför viktigt att vi kan lära oss samarbeta mot samma mål för att lyckas med våra projekt. Det är också vårt ansvar att göra detta snabbt för att hjälpa de som lider och är i kris. Men det har varit fantastiskt att se hur vi som ingenjörer kan kommunicera med samma språk, vi har mycket gemensamma koder och struktur att arbeta. 

“I Etiopien hade jag två tolkar som skulle hjälpa mig prata med yrkesarbetarna men ingen av dem kunde den dialekten som yrkesarbetarna pratade. Jag fick därför, med hjälp av papper och penna, rita och förklara. Det gick hur bra som helst! Jag ville nästan gråta när jag såg att de till punkt och pricka lyckats följa mina instruktioner.” 

Lourdes Valencia Castillo

Vad jobbar du med idag?

Idag jobbar jag som Construction Engineer specialist med UNICEF i Venezuela, men på grund av den rådande pandemin valde organisationen att vi kunde åka tillbaka till Sverige för att arbeta vidare hemifrån. 

“Mitt uppdrag blev även lite förändrat i och med Covid-19. Jag skulle i och för sig jobba med sjukhusen, men nu blev fokus hur de skulle hantera pandemin. Vi jobbade med att effektivisera deras strategi och bistod med läkemedel.” 

Lourdes Valencia Castillo

Jag leder även en kurs på Malmö Universitet som heter “Global Product Development”, där jag tillsammans med fyra andra lärare försöker ge studenterna en introduktion till hur man som ingenjör jobbar med FN-uppdrag och utomlands. Detta innebär hur man arbetar i andra kulturer, tolkar andras behov, helt enkelt hur ens yrkesroll ser ut i andra länder. 

Vad är den största lärdomen du har tagit med dig från dina FN-uppdrag?

Vid en kris är det ofta man tror att läkare och socialarbetare är de viktigaste funktionerna men jag har sett att vi som ingenjörer kan göra stor skillnad. Som ingenjörer kan vi tolka siffror, ta fram statistik, vara problemlösare och se situationer från nya perspektiv. Vi har den tekniska bakgrunden och tänker i kedjor; från början till resultat och revidering. Dessutom har antalet kvinnliga ingenjörer visat sig vara jätteviktigt. Som kvinna ser man exempelvis att det måste finnas amningsrum åt mammor och lekplatser åt barnen.

Har du något pepp du vill dela med dig av till våra läsare?

“Alla har varit nybörjare någon gång. Till och med de yrkeserfarna har börjat som er! Man kan inte hoppa över steget att vara nybörjare. Det är bättre att njuta av tiden som nybörjare, ställa frågor och vara nyfiken. Det är då du blir klokare och presterar samt integreras bättre!”

Lourdes Valencia Castillo

Tack Lourdes!