Att ha ett kvinnligt nätverk skapar utrymme för stöd och ifrågasättande och en chans att se att det är inte jag som är tokig, det är strukturerna som är ojämlika.
Hej Julia! Har du alltid vetat att du vill bli ingenjör?
Nej, och jag är nog fortfarande inte säker på att jag vill vara ingenjör. Men jag gillar att förstå hur saker fungerar. Både prylar, system och sammanhang och då är en ingenjörsutbildning en bra start. Jag är jättenöjd med att ha gått den utbildning jag gjorde, men jag förstod också rätt tidigt i utbildningen att jag inte skulle jobba som konstruktör (som utbildningen i första hand skulle leda till) för det skulle jag inte vara bra på. Däremot att förstå hur saker hänger ihop och vara en slags teknisk tolk mellan olika avdelningar på ett teknikbolag (som utbildningen i andra hand skulle leda till) tilltalade mig.
Vilken av Womengineers personas identifierar du dig med?
Jag tycker inte att jag ser mig själv i någon av de personorna. Det finns delar av hur jag var i flera av dem men ingen är ens i närheten av att vara klockrent jag. När jag sökte designingenjörsutbildningen hade jag ingen aning om vad en ingenjör jobbade med eftersom jag inte kände någon. Det jag visste vara att jag ville gå en utbildning som ledde till ett jobb med betald semester, eftersom mina föräldrar båda är frilansare i kulturbranschen och aldrig haft semester under hela min uppväxt. Sen ville jag göra något som var roligt och teknik är roligt. Men innan jag började plugga till ingenjör hade jag läst universitetskurser i tyska, filmvetenskap, kriminologi. Jag hade bott ett tag i Österrike och jobbat på okvalificerade jobb. Så jag hade testat en massa olika saker innan jag tog itu med att faktiskt söka en ingenjörsutbildning. För mig var det bra. Jag hade inte haft lika kul eller valt lika bra om jag gått direkt från gymnasiet till Chalmers. Nu var jag motiverad och redo och så blev det bättre än vad jag tänkt mig till slut. Och jag har betald semester!
Vad var det som lockade dig till din utbildning?
Att den skulle kombinera design och teknik. Jag har i efterhand fått höra att mitt program skulle ha hetat Konstruktion, men att dåvarande rektorn på Chalmers Lindholmen uttryckte att det skulle in kvinnor på skolan och då kunde det inte heta något annat än Designingenjör (design engineer är konstruktör på engelska). Sant eller inte, det funkade på mig. Jag tyckte att designingenjör lät kul och skulle aldrig ens ha tittat åt ett program som hette Konstruktör/Konstruktion.
Men då visste jag redan att det var en teknisk utbildning som jag ville läsa och att jag ville läsa i Göteborg, så jag hade redan valt bort en massa alternativ förstås. Designingenjör var det som lät roligast av det som var kvar att välja på. Att programmet var treårigt och att min studiemedel skulle räcka hjälpte också till i beslutsfattandet.
Berätta om din favoritkurs från din utbildning!
De bästa kurserna har varit de där jag haft bra lärare. Eller, lärare som passat mig är kanske bättre att säga. Jag gillade att bygga modeller i hållfasthetslära, jag gillade plastkursen i materialteknik och linjär algebra i mattekurserna. Minns att jag för första gången tyckte att matte var lätt och begripligt när vi höll på och räknade med vektorer. Jag kommer inte ihåg ett dugg av det nu, men då var det förvånansvärt roligt.
Det är en så viktig grej för samhället, att saker och människor kan vara på rätt plats vid rätt tillfälle
Idag är du projektledare och Service Designer på RISE. Spännande, berätta lite om företaget och ditt jobb!
RISE är en ganska ny konstruktion där flera olika forskningsinstitut gått samman för att förhoppningsvis bli starkare och bättre tillsammans. Det jag gillar på mitt jobb är att så många ämnesområden får plats och att alla mina kollegor är så jäkla duktiga.
På RISE finns det folk som håller på med allt från att testa och certifiera, så att din dörr kan stå emot brand eller så att din toalett inte skvätter ut för mycket vatten när du spolar, till att undersöka hur AI kommer att påverka sjukvården, utveckla framtidens flygbränslen eller jobba med hur städer blir socialt hållbara. På min grupp jobbar vi med tjänstedesign och innovationsprocesser och har projekt över nästan hela Sverige. Som projektledare jobbar jag med innovationsledning i samverkansprojekt och tar fram en modell för hur städer kan jobba för att skapa bättre samverkansklimat. Jag jobbar också med hur man internationellt kan arbeta med verklighetslabb för att öka cirkuläritet i materialflöden i byggbranschen för att minska avfallet från en av de största avfallsproducerande branscherna. I de här projekten är mitt jobb ofta abstrakt och handlar om att utveckla modeller och metoder.
I ett annat projekt är arbetet istället väldigt konkret. Det är ett normkritiskt innovationsprojekt som tar fram nya sätt för boende i Borås att slänga skrymmande avfall utan att behöva ha tillgång till bil. Här har en kollega och jag varit på plats i Borås under två månader och faktiskt utfört tjänsten som en del av utvecklingsarbetet. Vi har cyklat, träffat boende, politiker, tjänstemän, anställda inom avfallssystemet och verkligen djupdykt i hur tjänsten skulle fungera tillsammans med alla intressenter. Det har varit en fantastisk resa som jag är så glad över att ha fått göra.
Tidigare har du arbetat som Service Designer på Volvo. Vad innebar det?
Jag gjorde ungefär samma sak, fast inom bara en bransch i princip. Jag jobbade med kollektivtrafik, elektrifiering, logistik och med att försöka sprida ett tjänste-mindset i en bransch som byggts upp genom ett tydligt fokus på produktutveckling snarare än tjänsteutveckling. Det var roliga uppgifter och roliga kollegor som lärt mig mycket om teknik och om mig själv. Till slut kände jag mig ändå begränsad av att bara röra mig inom automotivebranschen. Jag hade massor av tankar och projekt jag ville genomföra som inte handlade om fordon och behövde få ett utlopp för dem. Men det där med att jobba med logistik, det var så mycket roligare än jag trodde. Det är en så viktig grej för samhället, att saker och människor kan vara på rätt plats vid rätt tillfälle.
Du är också medskapare av Volvos kvinnonätverk. Vad innebär det att det finns ett kvinnonätverk på ett företag?
Jag tror att det är svårt att överskatta betydelsen av kvinnliga nätverk. I ett samhälle som vårt, i en bransch som vår, är det jäkligt svårt att bli rimligt behandlad som kvinna. Vi blir hårdare kritiserade, vi måste vara långt mer än dubbelt så bra som våra manliga kollegor för att uppfattas som likvärdigt kompetenta (lyssna gärna på Agnes Wolds Sommar i P1 från 2014 för vetenskaplig genomgång). Vi måste stå ut med kommentarer om våra utseenden, ifrågasättanden av våra livsval, påpekanden om vi uppfostrar eller inte uppfostrar barn. Vi blir förbisedda vid tillsättning av nya tjänster, vi behöver bevisa att vi kan redan nu medan våra manliga kollegor belönas för att de har potential att eventuellt kunna något i framtiden. På alla jobb som jag haft, från första sommarjobbet och framåt har jag sett och upplevt hur patriarkala strukturer hindrat mig och mina kvinnliga kollegor i arbetslivet. Tyvärr är det så himla lätt att man internaliserar stora delar av det där. Att man till slut inte ser det, för det är ju bara så det är. Man slutar ifrågasätta. Och det är dåligt som ingenjör. Hela jobbet handlar ju om att se hur saker fungerar, ifrågasätta om det vi gör nu verkligen är det enda och bästa sättet att göra något. Att vara innovativ, tänka annorlunda och sen testa att göra annorlunda. Att ha ett kvinnligt nätverk skapar utrymme för stöd och ifrågasättande och en chans att se att det är inte jag som är tokig, det är strukturerna som är ojämlika. Tillsammans är det lättare att hitta sätt att hantera det. Man blir liksom mindre ensam. Dessutom är det ett jäkligt bra sätt att lära känna andra personer i företaget på avdelningar och positioner man kanske annars inte mött. Det kvinnliga nätverket på Volvo lärde mig supermycket om hur Volvo fungerade, vad som hände runt om på företaget och jag hittade personer jag kunde fråga i jobbet. Helt plötsligt så kände jag kvinnor långt utanför min egen avdelning. Världen blev större!
Var hämtar du energi?
Jag tycker det är en jättesvår fråga. Jag hämtar inte riktigt energi någonstans. När jag är slut så är jag slut och då är det bara vila som gäller. Jag tycker att det är trevligt att vara ensam och läsa böcker och jag tycker att det är trevligt att äta god mat med människor jag tycker om och jag behöver både och. Lugnt och ensamt såväl som fart, fläkt och gemenskap.
Vad har du för tips till en tjej som tvekar om att plugga till ingenjör?
Gör det. Det är skitkul och inte på något sätt omöjligt. Du behöver inte ens vara jättebra på teknik (även om du säkert är bra, det är bara patriarkatet som hela ditt liv försökt övertyga dig om motsatsen, men lyssna inte på det!). Och efter studierna får du bra jobb med roliga uppgifter, trevliga kollegor, bra betalt och en chans att påverka världen till det bättre. Ska du bli en bra ingenjörsstudent är det bra om du tycker att det är kul att lära dig hur saker fungerar och att du tycker att matte är lite roligt. Du behöver inte tycka att matte är det roligaste i världen, men det är en stor fördel om du tycker att matte är intressant och inte det värsta du kan tänka dig. För det kommer att bli en hel jäkla massa matte om du ska läsa till ingenjör.
Du behöver inte ens vara jättebra på teknik (även om du säkert är bra, det är bara patriarkatet som hela ditt liv försökt övertyga dig om motsatsen, men lyssna inte på det!)
Vill du berätta om en utmaning som du stött på under din studietid eller karriär? Hur handskades du med den?
Under sista året på min utbildning till ingenjör levde jag med och i en djup depression. Det är nog det svåraste jag behövt göra som vuxen, att ta mig igenom det och ut på andra sidan. Men jag bestämde mig för att det skulle funka, för jag orkade till slut inte gå runt och må så jäkla dåligt hela tiden. Jag tog hjälp av familj, vänner och terapeuter, försökte vara snäll mot mig själv när saker gick fel. Jag sänkte mina krav på alla prestationer och bestämde mig för att ge allt roligt företräde. Jag tvingade mig själv att tacka ja till sånt som jag visste att jag egentligen tyckte var roligt och jag lyckades på nåt sätt ta mig igenom det där året och ta alla poäng, ibland med väldigt liten marginal.
Vad har du för drömmar om framtiden?
Att samhället blir snällare och mer tillgängligt för alla. Att vi alla kan stressa mindre och ta hand om varandra mer. Att vi blir generösare mot varandra, både i tid och resurser. Att de som behöver bo och leva här får möjlighet att göra det. Att patriarkatet faller under min livstid och att jag slipper frysa. Jag hatar att frysa. Sen är det upp till oss att jobba för att se till att det händer. Förutom det där med att frysa. Det är bara upp till mig.
Till sist, har du någon podcast, bok, youtubeklipp, film eller dylikt som inspirerar dig och som du vill dela med dig av?
Ja! Den här föreläsningen med Sharon Vosmek om innovation, mångfald och vikten av att jobba med kvinnor. Särskilt i teknikbranschen.
Tack Julia för din medverkan!
[Intervjun skapades den 12 februari 2018]
0 Comments