Elena Aguilera
En “vanlig tjej som gillar att realisera bra idéer”. Det är Elena Aguileras svar på frågan hur hon skulle beskriva sig själv. Den här down to earth viben känner jag, Roos, genom hela intervjun med henne. Hon berättar för mig om sin resa från ingenjörsstudent som jobbar på en bar för att kunna betala studieavgifter, till att bli en av Centralamerikas mest påverkande kvinnor. Det ödmjuka sättet att beskriva de underbara projekt hon har startat och drivit smickrar henne mycket.
Elena har en bakgrund i biomedicinteknik och under sitt sista år av sin Bachelor startade hon, tillsammans med ett gäng andra studenter, en NGO (non-governmental organisation) de valde att kalla Guala (vilket betyder ‘hand’ på Ienca, ett minoritetsspråk i Honduras). En NGO är ett icke-vinstdrivande företag som är oberoende av regeringen och som oftast har som mål att adressera sociala eller politiska problem i samhället. Elena och hennes medgrundare hade identifierat ett problem i deras samhälle i Honduras, Elenas hemland. I Honduras finns det nämligen ingen offentlig institution som levererar proteser. Om någon är i behov av en konstgjord kroppsdel, som tex en hand, är det endast den privata sektorn man kan vända sig till. Det gör att de kostar extremt mycket, särskilt i jämförelse med den genomsnittliga lönen i landet.
För att stänga detta gapet, och möjliggöra så alla som behöver en protes också kan få en oavsett ekonomiska förutsättningar, började Elena forska på andra sätt att tillverka proteser effektivare och billigare. De lyckades inte bara att tillverka prisvärde proteser, utan de kunde till och med personalisera proteserna utifrån färg, mönster, tatueringar och så vidare. “Att kunna erbjuda människorna möjligheten att göra sin protes till något de kunde vara stolt över var jätteviktigt för oss. Vi ville ta bort tabun som finns runt proteser”.
När hon hade insett hur mycket skillnad man kan göra med relativt lite kunskap (hon hade ju inte ens läst klart sin Bachelor när hon hade startat sitt företag), kände hon hur hon ville göra det här på större skala. Hon började jobba för Guala på heltid och förstod att de kunde få en större impact om de lyckade professionalisera företaget ännu mer. För att kunna utveckla företaget gick hon många olika kurser, deltog i workshops och anmälde sig till bootcamps med målet att förbättra sina kunskaper om företagande, sjukvård och innovation.
Ett av de här bootcamps som hon deltog i var på ett av USAs mest prestigefyllda tekniska universitet, MIT. Det var hennes första gång i landet och för att komma dit hade hon samlat in pengar från en massa olika håll. Hon kontaktade lokala nyheterna, startade en crowdfunding-kampanj och fick ett sjukhus att supporta henne. När hon väl var där blev hon otroligt inspirerad av alla andra deltagarna i programmet: “Att jag hade blivit antagen till programmet hade jag aldrig trott, det kändes som en dröm. Gruppen bestod av 88 professionals från över 30 olika länder och det var helt otroligt att befinna sig bland dessa intelligenta människor.”
Efter att ha deltagit i många olika utbildningar inom tech, innovation och produktutveckling hade Elena fått en bättre uppfattning om hur hon ville utveckla Guala och hur hon kunde hjälpa sitt hemland genom sitt företag. Bristerna inom sjukvården hade blivit tydliga för henne, och lösningarna hade börjat ta form. Dock hade hon fortfarande en längtan av att förstå sjukvårdssystemet på en djupare nivå. Det är alltså den längtan som har lett henne till Sverige. Idag är Elena nämligen masterstudent på Karolinska Institutet där hon pluggar Healtheconomics, policy and management. “Jag tycker det är så kul att plugga igen, jag lär mig så mycket från mina klasskompisar. Vi är en blandning av folk som redan har jobbat i några år och folk som kommit direkt från sina bachelors. Alla bidrar med ett unikt och värdefullt perspektiv till diskussionerna vi har.”
Elena är ett exempel på hur man som ingenjör kan göra skillnad i samhället genom att ta det ett steg i taget. Hennes motivation, som hon berättade om för mig, kom för en stor del under sin studietid från en whiskey flaska från märket Johnny Walker: “varje kväll torkade vi av flaskorna i baren jag jobbade på och just denna flaskan hade taglinen “Keep walking”, vilket blev mitt personliga motto när det var tufft”. Jag känner mig otroligt inspirerad av mitt samtal med Elena och är nyfiken att se vart hon keeps on walking!
0 Comments