Annette Olsson
Kan man först drömma om att bli ljudtekniker, ändra sig för att vilja bli barnmorska och sedan vända 180 grader och sluta som ingenjör inom kärnkraft? Såklart man kan! Jag (Emelie) har mött Annette Olsson och fått höra en underbar historia om en tjej från Östersund som drömmer om att 2050 få driva sitt eget kärnkraftverk.
Som ingenjör på Forsmarks Kärnkraftverk och trainee på “Nordic Nuclear Trainee Program” arbetar Annette Olsson med ingenjörer från flera olika företag som alla vill bygga framtidens hållbara samhälle, där en del av energimarknaden ska bestå av kärnkraft. Hon är 28 år gammal och utbildad till civilingenjör i Energisystem vid Uppsala Universitet. Ursprungligen är hon från Östersund, men bor sedan 2012 just i Uppsala.
Vi börjar intervjun med att prata om det IGEday som Vattenfall höll den 26 mars i år. Annette var nämligen med och gav ett föredrag om kärnkraft. “Det var jätteroligt, alla var så intresserade och vi kom tidigt igång med bra diskussioner” berättar hon. “Jag hade en förutfattad mening, innan IGEday, att det var vi som skulle inspirera deltagarna men det blev snarare tvärtom” berättar hon och beskriver deltagarna som “så klipska och pålästa”.
Vattenfalls IGEday med fokus på kärnkraft var ett av de mest populära i år. En av anledningarna, tror hon, var att hon tillsammans med kollegorna vågade kombinera samhällskunskap med naturvetenskap. Meningen var att förmedla en bred bild av kärnkraften idag så att deltagarna kunde få med sig kunskaper som de kunde använda i skolan redan nästa dag, förhoppningsvis i fler ämnen än bara fysik. De vågade ta upp politiska aspekter av energimarknaden, vilket deltagarna uppskattade.
Roligast med dagen var att få lära mig nya saker och förstå kärnkraft”
Deltagare på IGEday Vattenfall
För att få till en dialog uppmanade Annette och hennes kollegor deltagarna att använda chatten för att ställa frågor, något hon tyckte fungerade väldigt bra. “Det är klart att vi gärna hade velat bjuda hit alla, men då hade vi begränsat oss till vart vi är i Sverige” förklarar hon och säger att hon gladdes åt att se deltagarna från hela Sverige och i alla åldrar. En av fördelarna med pandemin, menar hon.
Hon berättar också att hon förstod värdet av IGEday, även för de som inte vill bli ingenjörer, under själva dagen. “Alla kanske inte vill utbilda sig inom kärnkraft, eller ens vill bli ingenjörer, men vi lyckades i alla fall ge dem en bild av jobbet så att de kan göra ett medvetet val” menar hon och medger att hon önskat att IGEday funnits när hon var yngre.
Apropå att vara ung och fundera på utbildning undrar jag hur det kom sig att hon blev ingenjör. “Jag vet inte faktiskt, men jag har alltid testat mig fram genom livet” säger hon och berättar att hon valde gymnasielinje baserat på sitt intresse för musik. “Jag ville bli ljudtekniker, så jag valde den linjen, men efter en praktik som just ljudtekniker insåg jag att det inte alls var något för mig”. Istället för ljudtekniker hade hon under några år drömmen att starta en egen ungdomsmottagning och utbilda sig till barnmorska. Problemet var bara att hon läst för få naturvetenskapliga ämnen på gymnasiet, så vägen gick istället till ett naturvetenskapligt basår på Mittuniversitetet i Östersund.
Väl där mötte hon ett gäng som alla ville bli ingenjörer, något hon själv inte funderat på innan. Tillsammans med sina nya kompisar åkte hon på studiebesök till ett vattenkraftverk. Där blev hon helt tagen av storleken av turbinerna och de möjligheter som finns för den som arbetar med energi. “Jag bara kände wow, detta är så häftigt!” berättar hon men säger också att rädslan för att inte vara tillräckligt bra på matte kom direkt. Hon vet att hon tänkte att hon aldrig skulle klara av det då hon som yngre haft svårt för matematik, och aldrig känt sig tillräckligt bra. Trots det ville hon testa, sökte Energisystem i Uppsala, och kom in.
Vi pratar lite om studietiden i Uppsala och Annette nämner speciellt den fina gemenskapen som finns på ingenjörsutbildningar. Tack vare, och tillsammans med, sina vänner tog hon sig genom utbildningen. “Att läsa till ingenjör är så mycket mer än bara plugg” berättar hon och blir nostalgisk när hon tänker tillbaka på alla minnen från tiden som student. “Det finns så mycket man kan engagera sig i, som kåren eller alla nationerna. Man kan hitta nya intressen och träffa likasinnade överallt” berättar hon och säger att en rolig sak med att vara med i ett engagemang är att man får umgås med studenter som läser andra utbildningar.
När hon väl var klar med sin utbildning fick hon jobb som ingenjör på Vattenfall. Hon började som konsult, men efter ett halvår blev hon fast anställd. Ett år senare blev hon tipsad om ett Traineeprogram inom kärnkraft och sökte. Programmet heter “Nordic Nuclear Trainee Program” och är ett samarbete inom industrin för att utbilda fler inom kärnkraft. Annette älskar det.
Vi avslutar intervjun med 3 korta frågor.
- Har du sett Chernobyl på Netflix?
“Jag har faktiskt inte sett den, men måste göra det. Det är många som tipsar mig om att se den.” - Vad säger folk på fester och middagar när du berättar att du arbetar med kärnkraft?
“De flesta brukar först tycka att det är coolt att jag är tjej och arbetar med kärnkraft. Sedan brukar folk fråga om jag har blivit radioaktiv (grön) någon gång. Det är roligt för det är inte grönt på kärnkraftverk, utan blått. Jag älskar att berätta om kärnkraft, så det brukar bli långa diskussioner, speciellt om säkerheten.”
- Om du får sia om framtiden, hur många kärnkraftverk har Sverige 2050?
“Jag tror att vi har ytterligare ett litet kärnkraftverk i Oskarshamn, en ny typ som det just nu forskas på.”
Annette gissar att hon 2050 är projektledare, sedan skojar vi och jag föreslår att hon troligtvis är Head of Technology, varpå Annette ler och säger “okej då, jag är nog VD”. Det låter bra och jag hoppas innerligt att hon har rätt.
0 Comments